Karpe Diem

Jag längtar tillbaka, jag saknar Aaker Brygge och Eskils leende, Marthas potatiskokande, städaren om morgnarna. Jag saknar Kristians drömmar ja, jag saknar nog till och med Daniels knackande. Jag saknar våra morgonpromenader och caféfrukostar. Bokläsningen på T-banan och bamsemaskinen. Ska jag vara ärlig så saknar jag nog till och med den irriterande fläkten och den äckliga diskborsten. Jag saknar Jennys skratt, Haralds flummighet, Heges humor, Zedas livsglädje, Lars Joakims svenska, Att Laila måste kissa samt Ronnys hej. För att inte tala om Idas skratt och Siljes sällskap. Jag saknar att male. Jag saknar det norska språket. Till och med Horror Shops hetta och New organs Slim. Listan blir lång. Men den innehåller inte de fem countrylåtarna som gick på repeat varje dag i Morgan Kane City. Däremot saknar jag Kurt Nielsen och The Kids.

Men framför allt, jag saknar Oslo och jag saknar Tusenfryd. Fasen vad jag längtar till den 14 september.

Britney, don't gimmie more!

Jag hoppades av helamitt hjärta att det skulle vara bra, det gjorde jag verkligen. Med tanke på vad Britney varit med om den senaste tiden kunde de väll iallafall ge henne en bra låt. Eller åtminstone remixa hennes röst så bra så att man pallade att lyssna. Men där gick dom (och jag också) bet. Inte något bra så långt örat nådde efter första lyssningen. Inte efter andra heller. Faktum är att den börjar helt okej. Sedan kommer det där outhärdliga upprepandet av gimmie more. We got it the first time, you know.
Så nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det är mina kassa högtalare på lappen som pajar låten. Men inners inne vet jag att det inte är sant.

En Akademi på Svenska

I och med att jag missade Arvika i år så trodde jag att traditonen i att se Sture Allén Varje år skulle krossas. Men icke. på Lördag smäller det.

du vill så du kan

Kenyaner / Mustafa Mohammed

Först av allt kan jag aldrig förstå hur man frivilligt utsätter sig för en sådan form av plåga, smärta på gränsen till tortyr. Först av allt att springa, bara det är fruktansvärt tråkigt. Lägg till 3000 meter och jag får huvudvärk. Du ska dessutom springa det här fort, fort, fort. Och du ska hoppa över några hinder och bli blöt om fötterna. Nej tack. Men så finns det folk som Mustafa Mohammed och 3 Kenyaner. Dessa kenyaner plus några till träffade jag då jag bodde i Norge. Varje helg åkte de på tävlingar, i Tjeckien och andra delar av Europa. Varje morgon var de uppe med tuppen och sprang sina kilometer. Varje kväll spelade de biljard. Vi drack té tillsammans och de åt bönor samtidigt som jag kom på ursäkter angående varför jag inte vill springa, glatt ovetande om att dessa Kenyaner var bäst i sin gren. I hela världen tydligen. De var även de som tog pallplatserna ifrån Mustafa Mohammed. Så nu vet jag inte vad jag ska tycka längre. Mustafa var värd en guldmedalj. Iallafall ett brons. Det är man om man tävlar för det lilla, lilla, kalla landet sverige. Men Kenyanerna har ju faktiskt bjudit mig på Té. Fast ett brons kunde han ju iallafall fått, Mustafa. Det var han värd.

hostmedicin?

Tove sitter i mitt kök och pluggar helhjärtat. Jag sitter och hostar. Tokmycket. Hejdå.

olaglig kärlek

Egentligen skulle jag vilja uttrycka min kärlek över en viss vik där du kan hitta nästan allt du behöver i multimediaväg. Där du finner den musik du behöver när du är nere, uppe, lugn osv. Där du finner den film du ville se, men som var uthyrd på casablanca. Jag skulle vilja uttrycka hur desperat och hjälplös jag känner mig när jag inte kommer åt den här viken. Men eftersom lagen förbjuder den här viken så harjag inget där att göra. Och eftersom det är totalt värdelös läsning så lämnar jag mina hyllningar till stället här och nu. Ni förstår ändå.

underbara söndag!

Vaknade i morse av att grannbarnen lekte häst. Trots att hela familjen är bortrest vaknade jag inte med ett tomt hus. Efter kvällen igår stannade Sara & Elin över för att baka frukostscones och äta en riktigtlååååång hääääärlig nyyyyttig frukost ute i solskenet. Det är stunder som dessa som sätter lite extra krydda på tillvaron. indeed.

what's hot - and what's not

Bara för att det är lördag idag och för att jag ligger nerbäddad i soffan så ska jag slänga upp en ute- och innelista. Beredda?

UTE

·Växlande molninghet

·de där pösiga dräkterna vissa sprinters kör med. Har ni muskler ska ni väll visa dem?!

·Hudavlagringar

INNE

·Min nya frisyr i kombo med mina sköldpaddemönstrade glasögon. Ger en väldigt brainy Look. Helt rätt i hösthar jag hört. hrmpff..

·Min hemmagjorda latte gjord på äkta kinesiskt té.

·VM i Osaka. HALLELUJAH. Heja kenya!

Johanna funderar: Facebook

Kära vänner, idag ska vi tala om fenomenet Facebook. Vad är det som lockar folket som passerat fjortisstadiet och dess communities (lunarstorm, playahead, efterfesten osv) världen över att joina denna grotteskt fula lite halv komplicerade motsvarighet för grown-ups?

Tell me, Varför?!

den dagen då jag blev frälst

Jag sover mig genom livet

Det är dags för lite allvar med mig själv. Igår. fredag. jag. sova. klockan åtta. Förlåt Isabelle and everyone else. Jag bara sov. Men nu mår jag bra igen. noll feber och jag börjar halvt om halvt vänja mig vid min nya schitzofrena frisyr. PEACE OUT!

KBK- Liverpool

Yess. Ikväll ska jag se på fotboll. Ett rent u-19 lag har jag hört att det ska vara. Morgondagens stjärnor minsann.

det är fotboll när den är som bäst.

Välkommen till ett nytt läsår

Nu var det igång. Det är bara att bita ihop och ta tjuren vid hornen. Eller om man kanske skulle kunna ta två saker med en gång, få det undan och avklarat här och nu. Bita tjuren i hornen liksom. Men det har jag nog varken ork eller begåvning till att göra. Så två år. sedan student. Yeehaw!

(fast lite gött äre ändå, att börja igen. faktiskt. )

Förlåt moder, jag har syndat.

Jag skulle bara ner på staden och köpa en liten sak. eller tre små saker. 3 collegie block. Det blev inte så. Det blev mer. Lägg till ca tolv stycken. plus några pennor. addera ett sudd samt några överstrykningspennor. Gå sedan vidare mot Åhlens. Lägg därefter till lite hårmousse. Applicera en mascara samt lite nagellackför känsliga personer. betala. Sväng in på Apoteket när du ändå är i farten. Handla en oparfymerad ansiktskräm. Dessutom måste du ha en kalender! gå vidare till Bokia! Och den där koftan å gina tricot, den är ju så fin! och billig! Oj, är klockan redan så mycket, nu måste du träffa dom andra för en fika på det där nya caféet T. Supermysigt förresten!

olyckligt broder

Jag är i förkrossad, i chock. Skulle inte vilja säga att jag är förstörd, men en aning trasig.

Paris Hillton.

och snygging Adrian Grenier.
Nej.
Nu får det minsann räcka. Jag har fått nog. In med Paris i finkan igen!

what-to-do

Shrimps of alabama också! Imorgpn är sista dagen innan ledigheten är över. Och min what-to-do lista is huge!

• införskaffa rutiga collegie block


• klippa håret, god knows when I've time to do that after the beginning of the 2nd grade


• Träffa Anna I haven't seen er since.. god knows when!
  
• Träffa Tove Dvs, hämta mina pengar och välltra mina upplevelser över henne


• Skicka argt mail till norge och be dem översätta min löne spec + att de ska förklara för mig hur man deklarerar på bästa norska sätt.


• Bli frisk

Mamma skvallrade om att det var morden i midsommer på televisionen idag. Ett lyckorus spred sig genom min kropp, auf wiedersehen säger jag!

Dagens livsrapport

Gårdagen var den första dagen jag var hemma precis hela dagen på över 2 månader. Kändes skummt. Men behövdes, trots att jag inte gjort någonting på hela dagen, mer än att röja undan lite papper som samlade damm på mitt skrivbord så kände jag mig helt slut när klockan var 22. Febertermometern visade på 38.8. Med tanke på att jag istortsett aldrg ens har över 38 blev jag superorolig och hade alla världens konstigaste sjukdomar under mindre än en timme. Den mest realistiska sjukdomen somsusade genommin hjärna var körtelfeber (jag hade faktiskt svullna halsmandlar). det, eller hudcancer. Efter lite googling kändes hudcancer uteslutet eftersom det inte är något man drabbas av över en natt. Så nu återstod körtelfeber. Somnade dock med en gång för att vakna ca 5 timmar senare av att mitt ena öga kliade fruktansvärt. Gick upp, möttes av ett sjukt svullet öga, överdoserade mina clarityn, gick och lademig. vaknade två timmar senare igen, medicinen hade inte hjälpt. Det var nu även svullet under ögat. Dags för Betapred. in med 12 tabletter i munnen som sakta skulle smälta. ner i sängen igen, för att sova tills dess att tove ringde och väckte mig. Härligt att tala med henne iallafall. Våran fika blev inställd och vi taggar på imorgon. beror lite på om mitt öga är kapabelt att vistas inför folk. Det återstår att se. Och omfebern är borta, förståss. Nu visar termometern 37,1. Så än finns det hopp!

en helt ny människa

Okej. Nu är dagen kommen. Jag har hämtat krafter. Jag har tid. Jag är ensam. Alltså, jag pallar att blogga.
Det är lite konstigt att det inte blev så mycket bloggande under denna sommar, med tanke på att jag skapade bloggen med syftet att skvallra om livet borta hos mig, medans de andra personerna som är annars är delaktiga i mitt liv befann sig här. Ändå tolkar jag det som en bra grej. Jag hade annat för mig. Det fanns plats för mig även utanför Karlstad. och damned. I enjoyed it. Iallafall så här efteråt så hände det j'kligt mycket saker, trots att det inte blev så mycket fritid som vi kanske trott, och så mycket bus som vi skulle göra, när ingen längre kunde hindra oss. Det som hindrade oss var vi själva. Vi kände ansvar. Det är inte så rockigt att laga mat själv halv tio på kvällen när man ska upp och jobba dagen därpå. Det är heller inte så skönt att lägga ut halva månadslönen på taxi för att ta sig hem efter en kväll på ett uteställe där den restreande halvan av lönen spenderades på drinkar. Nej, faktum är att det svider rätt rejält. Det är dyrt att bo själv. Det är ännu dyrare att bo i Norge själv. Men det är en sjujäkla kul stad. För att inte tala om jobbet, sällan kände jag att jag inte ville hoppa upp för att pallra mig till jobbet. Det hände. Men inte ofta. Arbetskamraterna var softa, ledarna var toksköna och man träffade mycket folk. Mycket har hänt och mycket har jag lärt mig. Ibland kan distansen till människor även föra en mer isär. Men den kan även ha motsatt effekt.

Nu blev det lite smått jättedjupt. Poängen är iallafall att jag haft annat för mig än att blogga och att jag lärt mig saker.