Som jag tidigare nämnt har vi haft lite problem med vårat boende här i Italien. Naiva som vi är trodde vi att denna otur var på väg bort. Ut ur våra liv. Men tji fick vi. Tvättmaskinen (som inte gick att öppna av oss otursbringade människor men av Ludde så gick det) läckte ur vattnet när tvätten var färdigtvättad vilket resulterade i att badrumsgolvet var skyblött. Efter en helg utan några andra, större problem kände vi oss dock bättre till mods. Men tji på oss. Söndagen som skulle gå i shoppingens tecken resulterade i ett antal kraschade planer. Låt mig ta det från början. Vi vaknade pigga och glada (med undantag för den förkyldning jag dragit på mig) och jag hann till och med en hel dusch i varmvatten. Sedan satte vi igång en väldigt bra film medan vi väntade på att alla skulle hinna duscha så vi sedan kunde göra pannkakor och bege oss mot shoppingen. Pannkakorna tog sin lilla tid att göra då strömmen gick (helt seriöst) var tredje sekund!!! Sanslöst. nåväl. Pannkakorna var goda och vi skulle iväg med bussen. Efter att vi granskat busstidstabellen kom vi fram till att bussen borde gå vid tre. Lite senare än tänkt. Men vad tusan. Vi hade en och en halv timme på oss att ligga ute i solen. Väl vid busstoppet klockan tre upptäcker vi att bussen går inte förän fyra. Inte mycket mer än att göra åt än att ta nästa buss och inse att det är lite kort om tid för att åka till staden som faktiskt hade öppet på söndagen. Istället beslutar vi oss för att åka till Forli för att gå på köpcentrat där och samtidigt hämta Carros matlåda och vår frukost. Väl framme i Forli visar det sig att ALLT är stängt och bussarna enormt sällsynta. Vi bestämmer oss för att sätta oss och käka pizza medan vi väntar på bussen. Tio minuter innan bussen, enligt oss, ska gå ser vi hur den svischar förbi. Detta innebär att vi inte längre har någon möjlighet att hämta lådan, åka tillbaka till stationen och ta tåget tillbaka till Cesena. Istället får vi lämna Forli, mätta och belåtna, utan matlåda för att åka tåg och sedan taxi tillbaka till vårat boende i Cesena. Väl hemma tycker vi synd om oss själva för att ingenting går vår väg. Vi dricker vin, killarna lagar pasta och strömmen går. Precis som vanligt. Annars har vi det mycket bra här i Italien. Det känns väldigt trisst att vi snart ska åka hem till kylan. Men förhoppningsvis kommer vi tillbaka.
Ciao!
