Besviken

Igår var en märklig kväll. Jag som mer eller mindre taggat i veckor på Johnossi hade sisådär en timme innan utgång noll lust att gå. Strul med förfest, bussar med mera gjorde inte saken bättre direkt. Att det sedan är i en äckligt varm lokal proppad med människor som helst vill trampa på en och en doft (läs: stank) av salt kroppsvätska blandat med rökmaskins rök gjorde definitivt inte saken bättre. Snarare ohållbar. Jag ville/behövde/måste ut. Samtidigt vill tusen andra människor också hämta sin jacka, och får därför stå i kö i en evighet, tills dess att ängeln Tuggart gör mig sällskap och kommer på den briljanta idén att smita före. Sedan blev det BK, depp och buss hem.

Hmm, ja som sagt, det var en märklig kväll. Men oavsett omständigheter så är Man must dance, aldrig dålig.




Förhoppningsvis har suget kommit tillbaka till nästa helg då Joss, eftersläntarn, har fyllt år! WOOOHHOOOOO

ilska

JAG HATAR FYSIK!

och busschaufförer.

Är det inte enklare och smartare att öppna den främre dörren om personen i fråga som ska stiga av sitter i den främre delen av bussen? Är det då inte väldigt pinsamt att som busschaufför och man, femtiofem+, äta en gul godisklubba och fräsa åt passageraren att gå av i den bakre delen av bussen med motiveringen att dörren är öppen där, vilket den faktiskt inte är?

hrmppfff.

Mitt i ett virrvarr av formler

Förresten, har jag nämnt att jag hatar fysik?

Sjukligheter och framtidsplaner

Idag är jag sjuk. Så där sjuk att jag till och med ansåg mig kvalificerad att stanna hemma. Som den utilitarist jag är tänkte jag: Var gör jag mest nytta? I skolan eller hemma i sängen? Slutsatsen blev borta bra men hemma bäst. Bättre att bli frisk ordentligt nu, än gå och vara sjuk om tre veckor eller så. För det har jag verkligen inte tid med!

puh. Det är mycket nu.

En bra sak däremot är att vi är i full färd med att styra planer efter studenten. Vi ska flytta till Oslo, skaffa en fet hamster, jobba, äta nudlar och tjäna pengar som vi sedan ska resa upp.




Det blir nog bra det!

Så var det söndag igen.

Den här helgen har absolut varit i det lugnaste laget. En följd utav den förkyldning och magont som stalkar mig. Fredagen spenderades som sagt hos Sara med de närmsta och mitt nya fan, Whiskas-Wille. Blev dock senare än vad jag tänkt mig vilket resulterade i att jag sov bort ungefär hela lördagen. Men jag klagar inte. Att sova (eller snarare att vakna utvilad) är bland det skönaste jag vet.

Annat var det idag.

Upp med tuppen klockan nio för att åka till gamla hederliga Skattkärrsskolan och gå på utbildning gällande tillslag. Vem hade kunnat tro att det finns sååå mycket att tänka på när man bara ska skjuta iväg en boll? Och hur mycket det finns att göra fel på? Tre tappra tjejer ställde upp som "offer" för oss ledare att analysera. Dessa tre var långt ifrån dåliga skyttar, ändå kunde man gå in och rätta till nio saker på var och en av dem. Varför lärde jag mig aldrig något sådant när jag var aktiv? Tänk hur mycket skojigare det skulle vara om man visste exakt vad man skulle slipa på för att bli bättre. Om jag känt till "nycklarna" hade jag, som alltid "gick på känsla", kanske lyckats få någon form av kontroll på bollen och en och annan hyfsad träff...

Fick lunch där också. Mackor med mimosa sallad. Dvs ananas. Omedveten om detta åt jag gladligen. Vi får se hur jag mår om ett tag.

ho ho

Klagomuren.

Nu är det fredag igen. Oftast brukar jag tycka att fredagar och helger är good stuff. Men det faktum att jag är krasslig och att fysikprov plus en massa annat äckligt väntar nästa vecka, dämpar fredagskänslan enormt. Det bästa vore kanske att stanna tiden här och nu. Alternativt radera ut alla måsten från mitt liv. Men det går ju inte. Därför blir det taccos och idol hos Sara.

Och lite Bob Dylan.

Brrrrr

Det är kallt ute, i bilen, i matsalen, i klassrummet osv.

Vart tusan är värmen?