kärleksförklaring

Idag var det första gången jag åt pannkakor på över tre veckor. Det är lite av ett rekord. Efter 22 dagar på en tågluff där mat inte låg som prio ett var känslan av att få äta mina egna hemmastekta pannkakor med mosade jordgubbar gudomlig. Och precis som det gjorde när vi satt och diskuterade hur gott det vore med en köttbit, bearnaisesås och klyftpotatis någonstans mellan Wien och Udine kunde man ana en tår i ögonvrån. Det är allt bra konstigt vilka känslor mat kan väcka...