att vara äckligt beroende av ström

Efter en halvtimmes promenad i oförutspått regn kändes det grymt bra att låsa upp dörren och kliva in i värmen. Först ena lampknappen, sedan de resterande. Ingen belysning någonstans. Där stod jag, trött och blöt i en lång, mörk hall (riktigt så farligt var det inte, men det kändes ungefär så just då...)

En kopp the för att få upp temperaturen i kroppen vore gott. Men ack nej, ingen ström.

Lite tända ljus och ett avsnitt av gossip girl vore trevligt. Men ack nej, ingen ström.

Istället tänkte jag att jag skulle laga mig lite mat och läsa tidningen. Men just det, ingen ström!

Jag fick nöja mig med att enbart läsa tidningen. Men ack, så tyst.

Lite radio på det hela vore bra. Ack nej, ingen ström!!!

Det är lite läskigt hur sjukt beroende man är av el... Och hur påtagligt ensamheten kan bli utan den. Sedan kom Isabelle över och förklarade sin frustration över den bortkommna elen. Det kändes bra.