Säger som Pascal; Ta mig härifrån!

Ännu ett beklagande inlägg. Men nu är det illa. Och det går ut över min omgivning. Just det känns inget vidare.
Men jag kan inte, vill inte, orkar inte mer skolarbete, eller måste saker över huvudtaget. Det är som en liten djävul som sitter och gnager bakom örat. Ständigt finns allt som måste göras i mitt bakhuvud. Men ändå är jag för nergången för att ta tag i det. Detta är inte hälsosamt på långa vägar. Den där djävulen tär mer på mig än de krafter som det rent fysiskt skulle behövas för att göra färdigt och få allt avklarat. Men om lusten är bortblåst, läroförmågan obefintlig och om motivationen har tagit semester, vad gör man då?