Trött i huvudet och en spruta i armen

Vaknade med en enorm trötthet, trots att jag gick och la mig klockan 18.00 igår(kväll) med en migränliknande huvudvärk. Men ingen bot, ingen bot.
Efter en stadig frukost och ett par försök att övertala mig själv att jag faktiskt var sjuk var jag tvungen att konstatera att det inte lönade sig att lura sig själv.
Sedan blev det en liten tur till vårdcentralen för att hälsa på Marita som skulle sticka en spruta i armen på mig. Min sprutskräck från back in the days gjode sig påmind, men jag lekte strong kvinna och klarade det hela galant. Så nu har jag något konstigt medel i min kropp som ska finnas där i minst tjugo år framöver, kanske hela livet. Känns lite läksigt, men ändå bra. Nu kan jag åka till Afrika utan att bli sjuk. När jag vill!