värdefullt

Igår kom Emma hem för att baka pepparkakor och jobba på julmarknaden. Det är konstigt, men sedan hon flyttade har vi kommit varandra betydligt mer nära. Det är inte första gången det här fenomenet inträffar i mitt liv. Sedan gymnasietiden drog igång har jag även börjat uppskatta mina gamla vänner betydligt mer. Inte för att jag inte uppskattade dem tidigare, men mer. Kanske är det saknaden som gör sitt till, kanske är det en insikt av att ingenting är givet. För de som alltid varit där, varje dag, är där någon gång i månaden istället. Det gäller att ta till vara på de dagarna. Det är trots allt dem som förstår min humor och mig bäst.

Ingenting är givet.

Inte ett dugg. Att man nu inte kan göra något annat än att vänta, i högst en vecka känns smått overkligt. Det var visserligen väntat, men ändå blir det en chock när beskedet väl kommer, hur kommer det sig?