WoW I'm a geek

Tjej ~25 sitter och pratar i mobilen, antagligen med en tjejkompis.
Tjejen: Mmm. Aa, vi var där i fredags några stycken. Det var en sån där blond där, skitläskig! Ja, alltså, inte farlig, bara läskig. Han typ jagade oss. Mmm… Men vi tänkte gå dit ikväll och spöa ner honom.
Lång tystnad.
Tjejen: Jo, han kan väl följa med, men han är ju typ Paladin…

Kom på mig själv med att tycka att den här tjuvlyssningen var utomordentligt skoj och reagera över att personen säger typ före Paladin, för antingen är du ju paladin eller inte. Den tanken skrämde mig något ofantligt. Att jag för det första kan identifiera att det är ett spel är illa nog. Men att jag sedan till och med kan identifiera vilket spel det handlar om känns som ett slags slag i magen. Eller ja, inte ett slag i magen kanske men något slags uppvaknande. Man blir som man umgås, och med tanke på att jag spenderar ca 7 h / dag med inbitna WoW-gamers är det kanske inte konstigt att jag känner igen allt detta utan att själv ha spelat WoW en enda gång.

Ett och ett halv år har gått, och på TIME, där lär man sig minsann mer.