Efter en tokmysig jul med massa spel, prat och mat packar jag väskan. Det är förvånansvärt lite man behöver ha med sig. Nyårsoutfiten, ombyten, hygienartiklar, väskor och skor. Har jag glömt något?
på Söndag tar vi pulsen på Paris!
Au revoir
Såhär dan före dan är det ett litet vemod som innfinner sig. Plötsligt började jag fundera över vad har jag gjort i år egentligen? Till en början satt jag där förgäves och kände mig sämst. Sedan bubblade minnen från sommaren upp i mitt huvud och jag skämdes över mig själv för att jag glömt dem. Tusenfryd, Nordnorsken, Faliraki och Göteborg. Jag som, tidigare, så intensivt hade känt hur dessa månader påverkat mig. Kanske har dessa influenser försvunnit eller också har de blivit vardag. Men någonstans känner jag mig annorlunda nu, än vad jag gjorde för ett år sedan, 23 December 2006.
annorlunda, till det bättre.
en morgonsstart med klent kaffe och en rusch för att hinna med bussen följdes av att mentor-lars utförde högläsning ur en bok riktad till lågstadiebarn, men alla tettio stycken sjuttonåringar satt tysta och lyssnade intensivt. Sedan bjöds det på julmust, pepparkakor och skumtomtar och Sunes Jul. Att titta på Sune på julavslutningsdagen har blivit lite av en tradition i vår klass. En underbar tradition vill jag lova. Sedan kom tomten Anton och delade ut julklappar med nissen Anna. Killarna blev säkerligen lyckliga över deras läppglans, lösögonfransar, ansiktsmasker...
När avslutningen var avklarad hade jag ett rendez-vous med Elin, Rosanna och Tovsie för att titta på julshowen på N-strand. En nostalgitrip till max. Det var många minnen som kom tillbaka när man såg Syo-Gun, bild-Johan och fransk-Sanna köra allsång.
Ha nu en God Jul allihopa!
puss&kräm
1. Lägg i endast röda papper i skrivarens pappersfack
2. Montera medar på skrivaren för att få den rätta släd-känslan
3. Fäst bjällror i skrivaren så att det klingar varje gång någon skriver ut
4. Tejpa upp en kran på sidan av kopieringsapparaten. Märk kranen ”glögg”
5. Häng upp en mistel ovanför skrivaren. Hoppas på det bästa
6. Ställ om utskriftsinställningarna så att all utskrift blir i röd text
7. Klistra fast något på kopieringsglaset så att allt som kopieras blir märkt. Förslagsvis en tomte eller foton från julfesten förra veckan
8. Envisas med att skrocka ”ho ho ho” för varje utskrift som kommer ut
9. Återvinn felutskrifterna i en julklappssäck
10. Printa ett tomteskägg och se vad som händer
feber.se
Det finns sådana där låtar som man inte alltid vill erkänna att man lyssnar på, än mindre som man lyssnar på och sjugner med för att det är sååå bra. Magnus Uggla till exempel eller Alicia keyes och Leona Lewis. Här är ännu en. Colbie Caillat. Men det är inte utan att jag riktigt känner hur det börjar i tårna och sprider sig vidare till nästippen för att jag sedan ska sitta där som ett fån och känna hur ett stort leende bereder ut sig i hela mitt ansikte samtidigt som jag sjunger lika illa som det låter när du drar ditt finger mot en griffeltavla.
Men hur go' är inte den här låten på en skala, egentligen?
Det lider mot val i Sydafrika. Valet står mellan Tabo Mbeki, har magisterexamen i ekonomi samt son till fd frihetsfången Govan Mbeki, och Jacob Zuma, ingen utbildning men fd fånge på Robben island under tio år. Nu ska man dock vara medveten om att skandaler är inget som enbart inträffar inom frankrikes politik, Zuma har tidigare blivit åtalad för våldtäkt men friades då han erkände att han haft sex med en HIV-positiv kvinna men att han helt enkelt duschade efteråt, varpå han menade att smittorisken försvann.
Ja, varför inte låta en man som inte är medveten om huruvida man skyddar sig eller hur man förhindrar spridningen av HIV/aids leda hela Sydafrika?
Ibland kommer man sig inte för helt enkelt. I brist på något "intressant" att uttrycka, eller kanske ä det den där fruktansvärda sjukdomen kända författare drabbas av, skrivkramp. Eller också är det helt enkelt så att jag tagit jullov. Det har jag gjort gällande mitt skolarbete iallafall och inte har jag dåligt samvete för det.
Låg med en fruktansvärd magont hela natten som prompt höll i sig till morgonen, men Johanna har inte råd att missa ännu en franskalektion så det blev till att maka sig upp gå dit snällt göra en hörförståelse då det alltför tidiga jullovets anländande gjorde sig påminnt, vilket resulterade i ett antagligen heltaskigt resultat. Istället för skola åkte jag hem för att försöka få bot på min smärta i magen. Jag doserade mig med ipren och en promenad till stranden där solen lyste mig i ögonen för att senare koka mig en kopp grönt té,avnjuta musik och en god bok, sedan bäddade jag ner mig själv i min fåtölj och bara var. Det är lite smått pinsamt, men det är ändå stunder som dessa jag uppskattar mest. Kanske börjar jag bli gammal och utmattad, eller också bara lat. Av vilken anledning det än är, så tycker jag om det.
Ännu en helg som lider mot sitt slut. Kanske lika bra det, med tanke på gårdagens motgångar.
Skulle en sväng till Isa för att dricka glögg, men tiden blev knapp och glöggen och åtta bussen uteblev. Hade planer på att svänga förbi uno och spana in Sean Banan men kanske mest för att se Camilla skaka sina lurviga. Väl framme har Camilla redan dansat och det är bara massa rapare kvar. Känslan av felplacering var enorm. Konstigt nog känner man sig ännu mer stel när man är bland folk som får varje steg till ett move. Vi bestämmer oss för att köra hemma kväll och tar buss nummer 2 mot villaområdet. tror vi iallafall. Istället sitter vi på buss nr 3 -mot stockfallet. Ett avhopp sker vid rud somewhere. Väl på rud går vi och grattar Tobias som fyller för att sedan promenera hela vägen till Älvkullen för att precis hinna med 501an hem.
Idag ska jag bara sova bort dagen så inget annat förargligt hinner ske. Sedan ska jag göra bort lite Kemi och eventuellt plugga inför Historia provet, om jag orkar...
Ibland saknar man motivation för att lära. Det är intivativ som dessa som får en att inse att kunskap är värdefullt. Lika värdefullt som mat är för den svultna.
Para ihop engelska synonymer samtidigt som du skänker ris! För varje rätt svar går tio riskorn via FN till olika länder för att förebygga svält.
Good work!
Vart tog valmöjligheterna vägen? Det är mycket nu, inget snack om saken. Men det är för mycket. Att ständigt överväga om jag hinner, kan, orkar. Det tär. Är det verkligen värt konsekvenserna?
Det är bannemig inte mysig med höst längre. Ge mig Paris.
Igår kom Emma hem för att baka pepparkakor och jobba på julmarknaden. Det är konstigt, men sedan hon flyttade har vi kommit varandra betydligt mer nära. Det är inte första gången det här fenomenet inträffar i mitt liv. Sedan gymnasietiden drog igång har jag även börjat uppskatta mina gamla vänner betydligt mer. Inte för att jag inte uppskattade dem tidigare, men mer. Kanske är det saknaden som gör sitt till, kanske är det en insikt av att ingenting är givet. För de som alltid varit där, varje dag, är där någon gång i månaden istället. Det gäller att ta till vara på de dagarna. Det är trots allt dem som förstår min humor och mig bäst.
Ingenting är givet.
Inte ett dugg. Att man nu inte kan göra något annat än att vänta, i högst en vecka känns smått overkligt. Det var visserligen väntat, men ändå blir det en chock när beskedet väl kommer, hur kommer det sig?
Tjej ~25 sitter och pratar i mobilen, antagligen med en tjejkompis.
Tjejen: Mmm. Aa, vi var där i fredags några stycken. Det var en sån där blond där, skitläskig! Ja, alltså, inte farlig, bara läskig. Han typ jagade oss. Mmm… Men vi tänkte gå dit ikväll och spöa ner honom.
Lång tystnad.
Tjejen: Jo, han kan väl följa med, men han är ju typ Paladin…
Kom på mig själv med att tycka att den här tjuvlyssningen var utomordentligt skoj och reagera över att personen säger typ före Paladin, för antingen är du ju paladin eller inte. Den tanken skrämde mig något ofantligt. Att jag för det första kan identifiera att det är ett spel är illa nog. Men att jag sedan till och med kan identifiera vilket spel det handlar om känns som ett slags slag i magen. Eller ja, inte ett slag i magen kanske men något slags uppvaknande. Man blir som man umgås, och med tanke på att jag spenderar ca 7 h / dag med inbitna WoW-gamers är det kanske inte konstigt att jag känner igen allt detta utan att själv ha spelat WoW en enda gång.
Ett och ett halv år har gått, och på TIME, där lär man sig minsann mer.
Så var det söndag igen, jag tror det har blivit lite av min grej att skriva en bit på bloggen på just söndagar, då brukar jag klaga över hur mycket som väntar den kommande veckan. och tro det eller ej, det är lika tjockt denna veckan, om inte värre.
På fredagen löd kvällen klassfest. Klassfester har en tendens att antingen bli super eller också blir det kasst. Våran blev super, det hade man inte kunnat tro om TIME2. Lördagen följdes av en mensvärk som fick allt annat att upphöra existera, förmiddagen spenderades med andra ord i sängen med värmedyna och några avsnitt av Grey's anatomy. Kvällen bjöd på skogstur till Sara. Trots att jag varit där flera millions of times kunde jag inte beskriva vägen utan att blanda ihop två olika busshållsplatser och därmed komma helt fel. Men jag skyller på min medicinering. Kvällen blev hur som haver kul ändå. Och nu stunderna innan det är läggdags och ytterligare en vecka har jag fortfarande en fruktansvärd värk men med ett besök av käraste lill-Kusin känns smärtan lindrad.
Och jag som skulle plugga.
Vad är det som är så speciellt med försvunna Madeleine? Att hon är borta är givetvis väldigt hemskt, men sedan hon försvann har det föörsvunnit ca 1030 barn i ecuador. Vem efterlyser dem i tidningar och tv världen över? på www.missingkids.com finns det över 3756 försvunna barn registrerade, några av dem försvann för över 30 år sedan, men deras familjer söker fortfarande. Det är det som gör så ont i mig. Det är många föräldrar som inte ger upp hoppet om att hitta sina barn, vart är fokusen på dem?
idag är det fars dag det firades med biobiljetter och en äppelkaka. Nödpresenter? ohyes, men det är tanken som räknas!
Annars har dagen, om någon undrar, varit skön. Inte gjort ett enda dugg förutom att sy klart mina stolsdynor och tittat på Grey's anatomy. Jag är stucked. Det är den bittra sanningen.
Måste bara tipsa om en toppenresturang vi fann igårkväll i närheten av Tingvalla körskola, utsidan skvallrar om sunk men, hör och häpna, det var underbart snyggt invändigt! Namnet är dock lite oklart, alla skyltar skyltade om olika namn (?) eller också var det helt enkelt så att vi inte var så duktiga på att förstå urdu eller vad det nu är för språk man använder i Paktistan. Hur som helst är poängen med detta inlägg att det där serverades jättegod mat!
Mina tårar rinner, magen krampar, andingen känns komplicerad. ÄR KILLEN SERIÖS?!
HAHAHAHAHA
HAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA
Det vankas långhelg. Denna underbara känsla att man har hela tre dagar till sitt förfogande att inte göra någonting på. wunderbart.
Ååååååååh, jag är så sugen på en ny mobil. Är i ebohv av en dessutom, att ha en telefon som fungerar när den känner för det duger inte riktigt. Men så är problemet, vilken vill jag ha? Var väldigt inne på en w580i ett tag. men njaaa, nu finns det ju även den sk Kentmobilen. Den är riktigt läcker. Fast å andra sidan, väntar jag lite så kommer den äckligt snygga w890 för att inte tala om w380. Såklart är funktionerna way too cool också. Beslutsångesten är skyhög och medför till 100% att jag kommer vela tills dess att det kommer ut någon annan telefon, med ännu fler funktioner...
Vad är grejen med att, när man visar upp den såkallade dagens outfit, sätta benet lite snitsigt i en obekväm vinkel, ha handen i sidan samtidigt som man granskar sina fötter?
Mig inte förstå. alls?
Dagarna flyger och halva veckan har redan gått. På fredag ska vi ha en English check-up. Problemet är att ingen vet vad en check-up betyder. Det kan vara allt från ett litet, litet, litet test till ett herrans stort prov som svarar mot 1/4 av slutbetyget i engelska B. Därför ska jag ägna kvällen åt att göra klart alla uppgifter vi borde ha gjort de senaste veckorna medan den muntliga delen avklarades i form av bokredovisningar. Jag känner på mig att mitt upplägg med att lära mig alla sjuttiofemhundra orden till på fredag är ganska kasst.
Studieteknik, komsi, komsi!
Så var en veckas lungn avklarat. Ärligt talat har jag ingen som helst lust att börja allvaret igen, jag trivs med att vara ledig och ta dagarna som de kommer, umgås med vänner och familj, spela super Mario, shoppa i samma omfång som förr, äta god mat, se på filmer och gå på härliga promenader i höstsolen. Mitt i allt carpe-diem snack borde jag ha pluggat bort diverse ämnen så inte det blir massor på en gång, ta lite i taget och få bort allt som ligger och väntar, vad det nu är? För faktum är at jag inte kommer ihåg. Med mig hem hade jag massa böcker med ett syfte som i vilket fall avsåg att jag skulle öppna dem, läsa dem, lära dem. Men not. Så i den bemärkelsen blir det sådär lagomt kul att komma tillbaka och inse att man fortfarande är lika mycket efter som jag antagligen var innan. En annan grej med att det här lovet är slut är att nästa lov som kommer är Jullovet (!), vilket känns oooootroligt långt borta. Men liksom hela hösten kommer veckorna tills dess vara här med stormsteg och innan jag vet ordet av är flera kurser avklarade och jag är nyss hemkommen från Paris.
Vad har jag ännu gjort i höst, egentligen?
Jamen, dåså. Turen till Charlottenberg gick över förväntan. Vi hittade både dit och hem. Måste nog erkänna att det dära shoppingscentrat inte var något att skryta med. men det var en trevlig tur och nu har vi iallafall varit där.
Idag var jag såå taggad inför en picknick med isabellen i kohagen, precis som på den gamla goda tiden. Vädergudarna satte dock stopp för det. Istället bakade vi blåbärsmuffins, kokade kaffe, tände ljus och satte oss under bordet. Otroligt lyckade muffins må jga säga. Tryckfelsnisse hade dock smugit sig in på receptet och hävdade att det skulle vara en smet. Det blev det inte, det blev en deg. Men vad gör det när det duggar och man sitter under ett bord med världens bästa isabelle?
Förövrigt ska vi dra till Charlottenberg imorgon på shopping. Ingen av oss har egentligen varit på denna värdsliga plats och man får ju passa på när tåget är gratis. Gratis är gott.
Eftersom det blivit relativt lite bloggande på senaste tiden ska jag ta och haspla ur mig de gångna dagarnas reaktioner.
Fredags: Inköp av diversepresenter och ett rendez-vous med Anna, (som man inte sett på länge), Elin, Sara och Isa. Idolande & torkel i knipa på kvällen. Världens mest geniala film?
lördags: staden med inhandlande av en välbehövd jacka och ett par ickebehövande örhängen. Bilkörning och framåt aftonen blev det födelsedagskalas.
söndag: har suttit och pysslat med ett bildspel jäääättelänge. SÅ FÅR JAG BLUESCREEN OD DEATH OCH HELA PROJEKTET BLIR SKADAT! Fuckit. snart, F&S.
Min övningskörningsoskuld är gone! Äntligen. Eftersom det av diverse anledningar aldrig har blivit av var det verkligen på tiden igår. Men man ska inte ropa hej förän man är över bäcken som det så stiligt heter. Det skulle vi inte ha gjort den här gången heller. Jag satte mig i bilen, tryckte ner kopplingen, startade bilen, körde framåt, svängde och skulle backa. Ovan som man är första gången, stannar jag bilen totalt. När jag sedan ska starta bilen igen vills det inte. alls. Klockan nollställs och bilen fetdör. Ingen reaktion på den någonstans. Mamma får komma och hjälpa till med att knuffa och sedan bogsera.
Det ska inte vara lätt att lära sig köra bil inte
Headache, headache, headache. Det känns som om hjärnan/huvudet vill sprängas. Men någon explosion har jag verkligen inte tid med just nu. Sitter för övrigt och lyssnar på denna underbara låt.
Ännu en lektion i historia. Denna gången ska vi lära oss hela världens historia mellan en herrans massa år. Läroplanen vill att vi efter ha läst avsnittet om majs, vete och ris skall:
Idag är det Toves födelsedag och det här är en av mina födelsedagspresenter till henne. Grattis Gubben, ta vem du vill!
Annons upplagd klockan 16.00
människa titta på cykel klockan 19.00
500 spänn rikare klockan 20.00
Mamma vill inte inse att vi, hennes barn börjar bli uppåt åldrarna. Just nu sitter hon och läser godnattsaga, med en enorm inlevlese för Emma, snart 19.
" Här ser du en sparv och en bofink. Vilken är bofinken, Emma? "
Det gör ont, ont, ont. Överallt. Halsen, magen, ryggen, huvudet och i mitt hjärta. Förkylningen har anlänt. Men en motgång kommer sällan ensam. Med sig hade den en fruktansvärd mensvärk.
Farmor som skulle komma förbi och hälsa på, eftersom Emma är på besök över helgen, blev skrämd av mina krämpor och bestämde sig för att stanna hemma. Så nu har jag skaffat mig en ny bästis för dagen. Han heter Säng och är både varm och väldigt mjuk.
Hejdå.
Gårsdagskvällen satte sina spår vid uppvaknandet idag i form av en fruktansvärd smärta i hals samt huvud. Kylan kommer någongång bli min död. Hur som helst var kvällen igår riktigt mys med käk, Wii-gameing och barndomskamrater. Men faktumet är nu ännu mer klarare. jag behöver en ordentligt varm, men en fettsnygg vinterjacka. Var finns dessa?!
Huset var tomt när jag kom hem från skolan. Inget konstigt med det kan man tycka, och det var det inte heller. Det som däremot var konstigt var den mystiska upptäckt gällande påsen med grova tunnbröd, den var inte stängd, har man en mor som är väldigt ordentlig av sig så är observationer som dessa oerhört oroväckande. När jag sedan möts av att kontakten till kaffebryggaren fortfarande är i blir oron enorm. Min mor har en hype gällande att alltid dra ur alla kontakter när objektet inte annvänds, speciellt nu som min farmor glömt det och fått en smält sladd. En halvtimmes oro lugnades snabbt när mamma kom hem och försäkrade att allt var som det skulle. Och med sig hade hon exakt de dojjor från Nike som jag spanat in och suktat efter. Nu blir handbollsskorna utbytta mot äkta fitnesskor. Och jag blir Friskisnerd.
Tack mamma!
Dagen till ära bjöd på skojigheter som ett tre timmars matte C prov. Efter en ganska sömnlös natt med allergiska reaktioner så kändes dagen till en början helt pissed. Svullnaden gick dock ned då överdoseringen av medicamenterna började verka, provet flöt på bra och det kändes som om det mesta var under kontroll. Med hela dagens hjärkapacitet förbrukad drabbades jag av en enorm trötthet vilket medförde att resultatet på NkA provet kändes som en relief och att få se på lite av "cold feet" istället för att hyperjobba var det inga fel på.
Sedan blev det bankbesök. Som tur är så kan de inte se hur många gånger man har beställt nytt kort. Hoppas jag? Efter det Friskis. Efter det mat. Nu dator. Sen sova.
Om 40 min börjar House och äntligen kan mina spekulationer i huruvida vilket botemedel som hjälper upphöra.
tills dess, Matematik!
Äntligen kom den riktiga domen! Stureplansprofileerna fälls för grov våldtäkt. Och de stackars pojkarna som inte förstod att det de gjorde var att våldta ska nu få sitta 4 år i fängelse. Nej, för hur ska man veta att man våldtar när "partnern" skriker nej, när "partnern" får blåmärken i ansiktet, svullnader och sprickor på diverse kroppsdelar som ansiktet, huvudet, armarna, benen, underlivet och när man måste sövas för en gyn.undersökning eller när "partnern" strax efter det så kallade samlaget ringer sos, hur i allsin dar ska man då förstå att det är våldtagit man ha gjort?
Det är just därför de ska sitta i fängelse.
Äntligen!
Som det norska testet här visar är jag alltså väldigt svensk av mig. Med andra ord, jag klappar på 1 och 3 i fyrtaktsmusik, jag kan inte kallprata, speciellt inte med mina grannar eller med den som sitter brevid mig på bussen. Jag är konflikträdd. "Jag tror inte på gud men..." Jag tar aldrig den sista biten av en tårta, för "inte ska väll jag". Jag är stolt över att vara svensk men Nationaldagen, ska det vara något att fira? Nej, fy kattsingen.
Jättegrattis till mig!
Inte nog med att det är måndag, jag var även tvungen att ta bussen till skolan. Inte nog med att jag åkte buss, på bussen fanns även en bonne från Väse som tyckte att drängarna var musik (!) som alla borde lyssna på klockan åtta på morgonen. Inte nog med detta. Väl framme bjuder dagen på förlängt schema!
Praise the lord!
Yeah.
Ofta tänker jag på hur mycket som måste göras. Jag lägger fokuset på en grej vilket medför att trots mina tusen ting, som jag är alltför medveten om, blir bara en sak gjort. Allt annat faller liksom i glömska någonstans i mitt bakhuvud. Till exempel nu i helgen skulle jag gjort matte, fysik och franska (säkerligen ngt mer också) . Men det enda jag har gjort och haft tankarna på är matten. När jag gjort klar matten satt jag och var rastlös. Utan en tanke på det anddra som jag faktiskt avsatt tid för. Nu när just den tiden-att-hinna-göra-saker-på-innan-måndagen är slut sitter jag här ogjord franska och ogjord fysik. HALELUJAH, help från ovan, please?
Nej, jag blev inte klokare av att besöka universitetet. Snarare tvärtom. Hur ska man veta vad man vill bli i alla dessa val? Finns ju så mycket som verkar kul! IT-design kändes ju ganska mycket jag. Ett samhällsorienterande program med mycket IT och utformning av websidor. Plus lite programmering som är kul på sina håll det med. Fast hur många vet vad en IT-designer gör, egentligen? Det är bättre att gå ett program som folk känner till. Man ska inte säga något annat. Så den tredje frågan, pallar jag med ett helt ny startat program, igen? Och för det fjärde. Karlstad. helst inte. Data- eller civilingenjör verkar ju alltid bra. brett och välbetalt åtminstone.
Men vill jag verkligen greja med sådant här, eller är det bara som jag tror, eller känner jag bara att det är något som jag borde göra eftersom jag annars skulle ha pluggat röven av mig här och nu helt i onödan?
ja, ja. Jag har 1½ år kvar innan studenten, men jag vill ha allt klart, kanske inte hela min framtid men åtminstone så jag har ett mål att sträva emot.
damn, att vi inte har något familjeföretag...
Precis uppstigen efter en otroooooligt skön sömn. Hade till och med svårt att somna om när jag vaknade runt fem och kände mig utvilad. Är detta ett bra tecken?
Framåt halv tio ska jag sätta mig på min cykel, som förhoppningsvis har lite luft i hjulen, och cykla mot KAU. Det är en IT dag för tejer och vi kvinnliga TIME-are är givetvis inbjudna. Förhoppningsvis är jag lite klokare när jag återvänder hemåt, annars ha jag ju iallafall missat en kemilab. och att slippa skriva en rapport känns ju skönt. Med tanke på att jag har en fysik lab. som närmare två veckor senare fortfarande inte är klar... ;>
Tog på mig min skönaste, största stickade kofta, ett par slappa tights och de fulaste sockarna. Dessutom har jag precis bakat grova scones, lagt på lite plommonmarmelad och kokat grönt thé. Ska nu ta och krypa ner i soffan, dra en filt över knäna och läsa en god bok.
Stanna upp, tänka och njuta sätter verkligen lite extra krydda på tillvaron.
KOS DIG! =)
Ännu en dag då jag inte ville gå upp, jag sov så skönt och hade sådan stor lust att fortsätta med det. Om inte det vore som så att en Företagskurs skulle dra igång under hela förmiddagen och ett coopertest väntade så hade jag lätt somnat om. bara sovit. Det är det jag behöver nu. Tisdagarna är så tacksamma för att vila upp sig eller att bli sjuk på. Men inte den här tisdagen, nästa tisag går inte heller, då är det lab. Tisdagen därpå skulle jag möjligen ha tid att vara sjuk, förutsatt att jag förstår kemin som det är prov i på onsdagen...
Så mycket som måste göras på så lite tid. Hur kan de ens få för sig att sätta igång branlarmet på skoltid?! Jag har helt enkelt inte tid med sådant. vi TIME-are har helt enkelt inte tid med sådant. Detta satans brandlarm medförde att jag antagligen måste ägna min fritid (som för övrigt redan är proppad med andra måsten) till att skriva klart Textkommunikationen utöver all Naturkunskap jag måste plugga, franska som jag måste bli bättre på, fysik jag måste förstå, grundämnens egenskaper och you name it. Mellan allt detta ska jag pressa in träning, diverse bankbesök, ett socialt liv mm.
Jag är stressad. Men det ingår väll i TIME-programmet.
Magnus Betnér, vilken man! Visst har jag alltid tyckt att han är rolig, elakt rolig, precis som Alex Schulman. Men efter helgen har jag nu insett att det är mer än bara komik. Det han säger är vettigt. It makes sence så att säga. Han skojar om moral och värderingar. Om det absurda. Och jag har precis upptäckt den riktiga komiken!
En dag i kanelbullens ära för all del. Men vart är dagen då vi hedrar choklad? Eller pannkaksdagen? eller Kaffets dag?
Dessa dagar efterlyses skarpt.
Fast jag är inte den som är den. Firandet drogs igång med att baka bullar från hemkunskapsboken som jag glömde lämna tillbaka. Receptena där är helt underbart enkla och goda. Knepet för bra betyg i bakning är extra mycket jäst. Får alla hemkunskapslärare att häpna över den goda känslan man har för att måtta 37 grader celcius och få degen precis sådär lagomt arbetad. Men inget av detta behövs egentligen göras om du lägger i mer jäst än förväntat. Det var tider det.
hur som hels,t goda blev bullarna även denna gång =)
Igår var det en timmes ren corestyrka som stod på schemat. Idag är det en enorm värk i ryggen. Kan detta ha något samband?
Nu står det klart. Betnér på lördag. WOHO!
Okej. Då är frågan, vad är bäst: En extra dag, sova på flygplats och flyga med RyanAir, eller att flyga AirFrance utan avbeställningsskydd på hyffsad flygtid till ett litet dyrare pris? Hrmpff.
Jag är kluven.
Först var det Calle. Att han lade ner rörde mig egentligen inte i ryggen. Men nu, Alex??? vad är det för skit?! Han har gått och blivit mänsklig, rannsakat sig själv. Det vi alla hoppades på inte skulle ske har nu skett. Alex har blivit vuxen. Han vill skaffa barn. Hund, volvo och villa också, säkert.
Det känns som om Katrin i och med detta har fått ett väldigt stort ansvar på sina axlar.
Hej jag är ett vrak. Ett riktigt jäkla trött, stressat, slappt vrak. Efter en halv kväll med tjejorna begav jag mig till alsters badplats för att anta det ärofyllda uppdraget att vakta alla de 44 båtarna som låg i hamn. Där satt jag i ett litet, litet lusthus på en brygga och spanade på grinden för att se så inga obehöriga bröt sig in. Det gjorde det inte.
Nu har vi Historialektion, jag vet inte vad jag gör, ska göra eller borde ha gjort. Allt är lite lagomt luddigt och själva ämnet historia känns fettråkigt.
En websida med referenser till Emil i lönneberga, känns det fräscht, nytänkande och intressant?
Ja, kanske lite. Men att sedan få detta arbete att rulla på i en liten smått speciell klass med sina smått speciella individer känns däremot extremt långt borta.
Efter en hysterisk förmiddag med "peter Answers" och diverse tillhörande teorier om vad detta var för något övernaturligt är klassen nu något mer lugn eftersom allt tillslut visade sig ha en logisk förklaring. Och nu har textkom. lektionen börjat!
detta visade sig bli ett totalt onödigt inlägg. Men textkommunikationslektionen har nu börjat och därmed ska jag jobba på min skrivförmåga!
So Long!
Nu, i denna minut, tog en fågel självmord emot mitt fönster. "PANG" sa det och man såg hur några fjädrar sakta föll ner mot backen där fjäderdjuret antagligen redan ligger med en bruten nacke. Jag anar några fågelrester på mitt fönster.
Min visit i skogen gav mig mersmak samt insikt. Min kondition är urusel. Detta måste botas. Snarast. Typ ikväll.
Det blir slagsmål på Syrefabriken, spännande, skojigt och oerhört jobbigt!
tänk, vilken bra karma jag kommer ha efteråt.
En dag som erbjöd orientering? Nej tack!- Var första känslan när jag vaknade med en igensvullen hals och en enormt påfrestande trötthet. MEN det vara bara att face the tjur så att säga.
Hej Tyr och hej skogen!
Det blev dock, trots alla mina skavanker, en riktigt härlig skogspromenad på 1 ½ timme med ca 10 stopp och några intervaller i nedförsbackarna. Väl hemma luktade jag grillad korv och skog. Underbart! :D
Medans regnet bara öser ner sitter jag och funderar, lyssnar på Johnossi och dricker en kopp svart. Det var mycket som hände i samband med den där konserten.
Då är en av mina milstolpar
underbara Johnossi.
I tider som dessa tänker man lite extra på sina nära och kära. Det är i sådana här stunder man blir påmind om hur fort livet kan tas ifrån en. Allt blir mer verkligt fast samtidigt så oförståeeligt.
Var rädda om varandra!
Nu applåderar alla åt Johanna. Hon har nämligen efter en lång tids vemodighet haft orken att gå igenom garderoben och den här gången tagit bort de kläder som hon bland annat inte har använt på över 4(!) år.
Som så många andra ser minnen i dofter ser jag mina minnen i kläder. Och den där gnagande känslan av att på ett torkel i knipa liknande sätt aldrig veta "när man behöver en schysst tee". Men Elin kom som räddaren i nöden och förklarade att "minnena kommer fortfarande finnas kvar, och att även om jag slängde den ena svarta tröjan, hade jag ändå en annan svart kvar" No big deal! Så nu är jag två ica kassar fattigare med kläder. But damn, it feels good!
Just nu håller vi på och läser Roms historia på ca 1 ½ timme. Kan ju tänkas bra att göra det så fort, men läsa varje historisk händelse på 1 ½ timme känns betydligt mindre värt!
palla lyssna.
Hädanefter ska jag bojkotta idol. Att slänga ut henning så där! Fy sören!
Bojkotten börjar imorgon...
Eftersom de ska ändra det system som nätverket här i Karlstad är uppbyggt på krävs det nya inställningar till de datorer vi har, vilket våra datorer inte är helt hundra på att de kommer att klara av. Så ryktena har snabbt spridit sig om att hela klassen ska få en ny uppsättning datorer. Vilket känns naaiz eftersom det även skvallras lite om att ljudet i dessa computers ska vara betydligt bättre än i dem vi har för tillfället. Pga denna omställning har jag nu tagit mitt förnufft till fånga och valt att backa up mina livsnödvändiga skolarbeten + några bilder jag inte vill mista.
4,3 Gigs slit på en skiva
Dessutom ska jag hinna backa upp några filmer eftersom dessa nya datorer inte vill inkludera en dvd brännare... och det är not naiiz!
De nya busslinjerna medför tydligen stor förvirring bland invånarna i Karlstad.
Tant med rullator kommer in på bussen och förbarmar sig över att hon nekats att åka med på den tidigare bussen.
Busschaufför: Nejmen, varför då?
tant: För jag har sån här! (pekar på rullatorn)
busschaufför: Nej, men det ska inte vara några problem.
tant: jo. Han var en sån där utlänning!
Ja, det förklarar ju saken. Karlstadsbuss nya policy är tydligen som sådan att alla busschaufförer med utländskt ursprung ska neka alla tanter med rullatorer en busstur.
Tant, GIVE ME A BREAK!
Ännu en dag i trötthetens tecken. Men nu är det idol och jag bara smälter av den där Henning. Jag älskar töntiga killar!
Och helt plötsligt om jag på vad det var jag skulle ha gjort den här dagen då jag inte gjorde någonting. Alls.
Efter att sett denna blev jag bara tom och visste inte om jag skulle skratta lite lagomt eller vrålgarva. Killen borde inte ta sig an andras problem. Inte förräns han har rett ut sina iallafall.
men lite superroligt är det.
Idag har jag bara lyssnat. Det talades om hur man genomförde projekt på bästa sätt. Trots att det kändes jobbigt med koncentrationen och språket så var det väldigt givande. Man fick godis varje gång man ställde frågor. Dock ställde jag inga frågor. Men det var hur som haver en god metod.
Imorgon är det bal i Oslo som står på schemat. Ska bli underbart roligt! Funderade på en klänning i grön nyans med blommor i rosa, guld och vittförst. Men sedan insåg jag att det är för sommrigt och matchar inte mina skor. Istället blir det "den lilla svarta" med lila strumpbyxor, svart highheels och gulidgt halsband. Jag är så orginell!
Ladda, skruva upp volymen och lyssna!
Idag åkte jag min jungfru färd i vår nya bil. Det tog tio min innan vi ens kunde rulla ned för carporten eftersom min far var tvungen att visa alla finesser så som den utomordentligt fiffiga sensorn som känner efter om det regnar ute. Jag kände bara WOW. not.
Blev mest skrämd, eftersom det är denna bil jag ska övningsköra i. splitterny. WOW. not.
Jag vill också vara en av de där en miljonerna som på 74 dagar köpte en iPhone. Jag vill inte vänta till tvåtusenfuckingåtta på den. Jag vill ha en här och nu. En som är precis lika bra i Europa som i alla andra delar av världen. Jag vill inte ha någon betaversion. Jag vill ha den där äckligt snygga med så många äckligt bra funktioner. idag. Nu. Apple, fix it!
Mitt besök på banken idag var väldigt givande. Två fjortis tjejer/kvinnor i övre tonåren (ca 18 ½)satt i soffan bredvid och konverserade angående sina plånböker varav den ena var helt enkel, svart och alldaglig (i deras ögon "något som de veeeeeerkligen måste göra något åt" och den andres var rosa med Betty Boop mönster. I mina ögon den vidrigaste jag skådat för dagen, i deras ögon den mest snygga på jorden. Fördomsjohanna trängde sig fram i min hjärna och kom fram till att dessa tjejer under deras högstadietid varit impopulära och inte förräns i sena gymnasiet fått utlopp för sina fjortisgener. En annan teori som fördomsfriajohanna vill lyfta fram är att de anske helt enkelt såg betydligt äldre ut än deras riktigt ålder. who knows.
Annars var mitt besök på banken tråkigare än någonsin. Eftersom jag sedan ett halvår tillbaka (30 April) tycker att administrationen på vissa banker (nordea) är usel så krävs det mycket för att jag ska uppskatta ett bankbesök.
Det var för övrigt samma man som hjälpte mig som sist jag var där i samma ärende. avmagnetiserat bankkort. Undra om han kännde igen mig. Det som följde var att bankmannen klippte sönder mitt bankkort.Hejdå pengar! Vi ses om en vecka eller så.
Tv4 hyr in fejkat folk till idol. Efter att jag kikat på de avsnitten som tydligen sändes under veckan så har jag (och många andra) dragit slutsatsen att det inte är på riktigt. Se bara på tjejen som kommer in med egen mic och ska sjunga en e-type/nanne grönwall låt. Först och främst, låtvalet. Ingen ofejkad människa lyssnar på E-type. Om det mod förmodan nu finns någon som skulle få för sig att göra det, så shame on me. Men ingen ofejkad männsiska skulle få för sig att söka till idol med en E-type låt. and second of all, att sedan gnälla på att det var lappens fel att man inte gick vidare när man sjunger burgare istället för börja. Det kan bara en fejk göra.
Om det inte är så, ja "då vet jag inte vad".
Nu åkte min syster bort. Kanske åkte hon hem. Hem till Göteborg. Om det nu är hennes hem. Iallafall så åkte hon först utan nycklar. De låg kvar under soffan. Det tog ett tag innan hon fann dem, så nu är frågan om hon kom med tåget. Vet inte riktigt vad jag borde hålla på. Med eller missad. Allt blev som en film, något är försvunnet, alla blir hysteriska, klockan tickar långsamt, snart är det bara tio minuter kvar. späningen är olidlig. Det är stopp i trafiken bara för att spänningen ska bli än mer påfrestande. Chauffören (i det här fallet pappa) tutar, mamma muttrar några fula ord. Tåget står på perrongen, Emma springer med sina rullgardiner. Precis när dörrarna stängs lyckas hon klämma sig på, sätter sig ner illa kvickt så hon hinner vinka en drottningsvinkning till mamma och pappa som står på andra sidan fönstret och säger "we did it!".
Det återstår att se.
Inte visste jag att det bodde så många människor i karlstad. Ännu en sväng till IKEA även om jag efter invigningen av detta mäktiga hus konstaterat att Karlstad är överskattat. Det är alldeles för litet menade jag. Men tji på mig. En full parkering både på Bergvik och IKEA och jag fick erkänna mig besegrad. Men då är frågan, vart har alla människor gömt sig tidigare?!
OKEJ. Min helg verkar super. Det faktum att jag inte skulle skjuta upp saker, sluta hoppa över tal i matten när jag inte förstod, ta tag i mina problem på en gång, det faktumet är så gott som väck. Så länge höll min studiemotivation i sig.
Hej debattartikel.
Hej periodiska systemet.
Hej matte C.
Hej franskatext.
Hejdå valmöjlighet.
Hejdå helg.
Jag är en hemsk människa. Nog för att jag alltid har varit slarvig. Att jag tappar bort saker samtidigt som jag letar efter annat är inget som hör till ovanligheterna. Men nu har det gått lite för långt, jag har tappat bort något levande. Något som har behov och som dessutom inte är mitt. Min grannes katt.
Det var inte meningen, det bara blev. Jag visste ju inte att det var deras. Faktum är att jag trodde den var hemlös. Den var ju så social. Och den vägrade gå hem. Den ville ju tom åka med bussen. När jag vinkat hejdå till Tove vänt på klacken och gått bort en bit, för att inte förvirra busschauffören gick jag tillbaka för att få med mig katten till den gatan där jag bor, var den borta. Jag letade, men jag kunde ha letat mer. Men gjort är gjort, nu är den borta och barnen är förtvivlade och gråter.
Och jag är boven.
Jag måste verkligen skärpa mig nu. Tänk när jag får egna barn, jag kommer tappa bort dem också. Men jag kan ju inte hjälpa det...
För övrigt står det 8 härligt gyllenbruna, delikata, underbara blåbärspajer på mitt köksbord. Undra om det märks om en saftig, nybakad, liten, liten bit försvinner...
Idag skulle vi ha reunion och planera in att vi skulle resa till örebro på sportlovet och bada på Gustavsvik. Det skulle bli en tradition hade vi tänkt. Fast på mötet var det bara Jag "the king", Camilla "the dancer" och Jossa "The violent one". Isabelle var sjuk och Nina och Ellen glömde vi bort. Men planering blev det iallafall lite grann. Vi ska göra något riktigt busigt någon gång. Vi vet varken vad eller när det blir, Men det blir.
Låter som en låttitel på något somskulle kunna varit en låt av Snook. De är så djupa. Typ, nittonhundranittionånting.
Det var back in the days.
Jag hatar bruna bönor. Okej, inte hatar men ogillar väldigt skarpt. Jag är inte sådär cool som du tror. Bruna bönor är äckligt. Och det tycker jag inte bara för att alla andra också tycker så. Även om du skulle trott det om du vetat. Men jag har inte hjärta att berätta det för dig. Din dotter, som alltid avgudat bruna bönor med en matsked sirap och en kork ättika i, kan inte äta det längre. Hon får kväljningar varje gång. Men ändå har hon inte hjärta. Det är ju våran gemensamma måltid.
Men snart ska jag berätta för dig, snart. När du är mogen för det.
Lågutbildade har sämre chans att överleva cancer. Därför är det bra med hög utbildning. Då får man ingen cancer. Men om man är mitt i en utbildning, hur blir det då? Räknas man som totalt utblidningslös eller får man pluspoäng för att man är på väg att bli högutbildad? Just nu känns det jävligt värt att jag går Karlstads näst mesta plugglinje.
Annars skulle det här argumentet kanske fungera lika bra som "indraget studiebidrag" mot skolkande elever. "Om du har mer än 20% frånvaro får du cancer!". Det skulle iallafall få mig att sluta pommomangen, om jag nu vore en skolkare, vilket jag givetvis inte är. Men ändå.
Igår hade jag plattat mitt hår till jätteplatt. Sedan började det regna, och mitt hår antog formen av en ARV IDYLL vas från IKEA. Men vad gör det när det vankas gungning? Svenska Akademien var bra, som alltid och stämningen på topp när det sedan begavs iväg till Maja, numera Love, för lite ölande. Det var Naiiiizz.
Ju mer jag tittar, desto mer facinerad blir jag. Detta mina vänner, är höjden av coolhet.
Morgonpromenadsbeteendet jag utvecklade i sommras hänger kvar. Imorse begav jag mig ut för att vandra den gamla goda lungviksslingan. Den innebar inte enbart frisk sommarvänerluft som i natt övergick till frisk höstvänerluft. Nej för innan jag begav mig iväg skulle jag ju, såklart, klä på mig. Och vad hittade jag i min byrå med sportkläder om inte ett jättevarmt, jättelångt linne som numera har utvecklats till klänning! Jag älskar när jag hittar bortglömda kläder. Jag älskar när jag hittar bortglömda pengar också, men det händer aldrig. Tyvärr.
Nej, nu ska jag göra nytta och städa (Läs: plocka undan skräp) hela huset. Lite ordning måste det ju vara när Mamms och Papps kommer hem.
Det jag skrev igår, om att jag saknade knarkargrannes knackningar. Det var lögn. Saknart' inte alls. Blev nog lite väl sentimentalt, så att jag trodde att jag saknade det, vilket jag alltså inte gör. Aight?
Jag längtar tillbaka, jag saknar Aaker Brygge och Eskils leende, Marthas potatiskokande, städaren om morgnarna. Jag saknar Kristians drömmar ja, jag saknar nog till och med Daniels knackande. Jag saknar våra morgonpromenader och caféfrukostar. Bokläsningen på T-banan och bamsemaskinen. Ska jag vara ärlig så saknar jag nog till och med den irriterande fläkten och den äckliga diskborsten. Jag saknar Jennys skratt, Haralds flummighet, Heges humor, Zedas livsglädje, Lars Joakims svenska, Att Laila måste kissa samt Ronnys hej. För att inte tala om Idas skratt och Siljes sällskap. Jag saknar att male. Jag saknar det norska språket. Till och med Horror Shops hetta och New organs Slim. Listan blir lång. Men den innehåller inte de fem countrylåtarna som gick på repeat varje dag i Morgan Kane City. Däremot saknar jag Kurt Nielsen och The Kids.
Men framför allt, jag saknar Oslo och jag saknar Tusenfryd. Fasen vad jag längtar till den 14 september.
Jag hoppades av helamitt hjärta att det skulle vara bra, det gjorde jag verkligen. Med tanke på vad Britney varit med om den senaste tiden kunde de väll iallafall ge henne en bra låt. Eller åtminstone remixa hennes röst så bra så att man pallade att lyssna. Men där gick dom (och jag också) bet. Inte något bra så långt örat nådde efter första lyssningen. Inte efter andra heller. Faktum är att den börjar helt okej. Sedan kommer det där outhärdliga upprepandet av gimmie more. We got it the first time, you know.
Så nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det är mina kassa högtalare på lappen som pajar låten. Men inners inne vet jag att det inte är sant.
I och med att jag missade Arvika i år så trodde jag att traditonen i att se Sture Allén Varje år skulle krossas. Men icke. på Lördag smäller det.
du vill så du kan
Först av allt kan jag aldrig förstå hur man frivilligt utsätter sig för en sådan form av plåga, smärta på gränsen till tortyr. Först av allt att springa, bara det är fruktansvärt tråkigt. Lägg till 3000 meter och jag får huvudvärk. Du ska dessutom springa det här fort, fort, fort. Och du ska hoppa över några hinder och bli blöt om fötterna. Nej tack. Men så finns det folk som Mustafa Mohammed och 3 Kenyaner. Dessa kenyaner plus några till träffade jag då jag bodde i Norge. Varje helg åkte de på tävlingar, i Tjeckien och andra delar av Europa. Varje morgon var de uppe med tuppen och sprang sina kilometer. Varje kväll spelade de biljard. Vi drack té tillsammans och de åt bönor samtidigt som jag kom på ursäkter angående varför jag inte vill springa, glatt ovetande om att dessa Kenyaner var bäst i sin gren. I hela världen tydligen. De var även de som tog pallplatserna ifrån Mustafa Mohammed. Så nu vet jag inte vad jag ska tycka längre. Mustafa var värd en guldmedalj. Iallafall ett brons. Det är man om man tävlar för det lilla, lilla, kalla landet sverige. Men Kenyanerna har ju faktiskt bjudit mig på Té. Fast ett brons kunde han ju iallafall fått, Mustafa. Det var han värd.
Tove sitter i mitt kök och pluggar helhjärtat. Jag sitter och hostar. Tokmycket. Hejdå.
Egentligen skulle jag vilja uttrycka min kärlek över en viss vik där du kan hitta nästan allt du behöver i multimediaväg. Där du finner den musik du behöver när du är nere, uppe, lugn osv. Där du finner den film du ville se, men som var uthyrd på casablanca. Jag skulle vilja uttrycka hur desperat och hjälplös jag känner mig när jag inte kommer åt den här viken. Men eftersom lagen förbjuder den här viken så harjag inget där att göra. Och eftersom det är totalt värdelös läsning så lämnar jag mina hyllningar till stället här och nu. Ni förstår ändå.
Vaknade i morse av att grannbarnen lekte häst. Trots att hela familjen är bortrest vaknade jag inte med ett tomt hus. Efter kvällen igår stannade Sara & Elin över för att baka frukostscones och äta en riktigtlååååång hääääärlig nyyyyttig frukost ute i solskenet. Det är stunder som dessa som sätter lite extra krydda på tillvaron. indeed.
Bara för att det är lördag idag och för att jag ligger nerbäddad i soffan så ska jag slänga upp en ute- och innelista. Beredda?
UTE
Kära vänner, idag ska vi tala om fenomenet Facebook. Vad är det som lockar folket som passerat fjortisstadiet och dess communities (lunarstorm, playahead, efterfesten osv) världen över att joina denna grotteskt fula lite halv komplicerade motsvarighet för grown-ups?
Tell me, Varför?!
Det är dags för lite allvar med mig själv. Igår. fredag. jag. sova. klockan åtta. Förlåt Isabelle and everyone else. Jag bara sov. Men nu mår jag bra igen. noll feber och jag börjar halvt om halvt vänja mig vid min nya schitzofrena frisyr. PEACE OUT!
Yess. Ikväll ska jag se på fotboll. Ett rent u-19 lag har jag hört att det ska vara. Morgondagens stjärnor minsann.
det är fotboll när den är som bäst.
Nu var det igång. Det är bara att bita ihop och ta tjuren vid hornen. Eller om man kanske skulle kunna ta två saker med en gång, få det undan och avklarat här och nu. Bita tjuren i hornen liksom. Men det har jag nog varken ork eller begåvning till att göra. Så två år. sedan student. Yeehaw!
(fast lite gött äre ändå, att börja igen. faktiskt. )
Jag skulle bara ner på staden och köpa en liten sak. eller tre små saker. 3 collegie block. Det blev inte så. Det blev mer. Lägg till ca tolv stycken. plus några pennor. addera ett sudd samt några överstrykningspennor. Gå sedan vidare mot Åhlens. Lägg därefter till lite hårmousse. Applicera en mascara samt lite nagellackför känsliga personer. betala. Sväng in på Apoteket när du ändå är i farten. Handla en oparfymerad ansiktskräm. Dessutom måste du ha en kalender! gå vidare till Bokia! Och den där koftan å gina tricot, den är ju så fin! och billig! Oj, är klockan redan så mycket, nu måste du träffa dom andra för en fika på det där nya caféet T. Supermysigt förresten!
Jag är i förkrossad, i chock. Skulle inte vilja säga att jag är förstörd, men en aning trasig.
Paris Hillton.
och snygging Adrian Grenier.
Nej.
Nu får det minsann räcka. Jag har fått nog. In med Paris i finkan igen!
Shrimps of alabama också! Imorgpn är sista dagen innan ledigheten är över. Och min what-to-do lista is huge!
Gårdagen var den första dagen jag var hemma precis hela dagen på över 2 månader. Kändes skummt. Men behövdes, trots att jag inte gjort någonting på hela dagen, mer än att röja undan lite papper som samlade damm på mitt skrivbord så kände jag mig helt slut när klockan var 22. Febertermometern visade på 38.8. Med tanke på att jag istortsett aldrg ens har över 38 blev jag superorolig och hade alla världens konstigaste sjukdomar under mindre än en timme. Den mest realistiska sjukdomen somsusade genommin hjärna var körtelfeber (jag hade faktiskt svullna halsmandlar). det, eller hudcancer. Efter lite googling kändes hudcancer uteslutet eftersom det inte är något man drabbas av över en natt. Så nu återstod körtelfeber. Somnade dock med en gång för att vakna ca 5 timmar senare av att mitt ena öga kliade fruktansvärt. Gick upp, möttes av ett sjukt svullet öga, överdoserade mina clarityn, gick och lademig. vaknade två timmar senare igen, medicinen hade inte hjälpt. Det var nu även svullet under ögat. Dags för Betapred. in med 12 tabletter i munnen som sakta skulle smälta. ner i sängen igen, för att sova tills dess att tove ringde och väckte mig. Härligt att tala med henne iallafall. Våran fika blev inställd och vi taggar på imorgon. beror lite på om mitt öga är kapabelt att vistas inför folk. Det återstår att se. Och omfebern är borta, förståss. Nu visar termometern 37,1. Så än finns det hopp!
Okej. Nu är dagen kommen. Jag har hämtat krafter. Jag har tid. Jag är ensam. Alltså, jag pallar att blogga.
Det är lite konstigt att det inte blev så mycket bloggande under denna sommar, med tanke på att jag skapade bloggen med syftet att skvallra om livet borta hos mig, medans de andra personerna som är annars är delaktiga i mitt liv befann sig här. Ändå tolkar jag det som en bra grej. Jag hade annat för mig. Det fanns plats för mig även utanför Karlstad. och damned. I enjoyed it. Iallafall så här efteråt så hände det j'kligt mycket saker, trots att det inte blev så mycket fritid som vi kanske trott, och så mycket bus som vi skulle göra, när ingen längre kunde hindra oss. Det som hindrade oss var vi själva. Vi kände ansvar. Det är inte så rockigt att laga mat själv halv tio på kvällen när man ska upp och jobba dagen därpå. Det är heller inte så skönt att lägga ut halva månadslönen på taxi för att ta sig hem efter en kväll på ett uteställe där den restreande halvan av lönen spenderades på drinkar. Nej, faktum är att det svider rätt rejält. Det är dyrt att bo själv. Det är ännu dyrare att bo i Norge själv. Men det är en sjujäkla kul stad. För att inte tala om jobbet, sällan kände jag att jag inte ville hoppa upp för att pallra mig till jobbet. Det hände. Men inte ofta. Arbetskamraterna var softa, ledarna var toksköna och man träffade mycket folk. Mycket har hänt och mycket har jag lärt mig. Ibland kan distansen till människor även föra en mer isär. Men den kan även ha motsatt effekt.
Nu blev det lite smått jättedjupt. Poängen är iallafall att jag haft annat för mig än att blogga och att jag lärt mig saker.
En ljuvlig sovmorgon var det som var inplanerat för dagen. Istället blev det arbete. i pissvarma boden. Som tur var fanns det folk som tog hand om mig. Fyllde på vatten och dylikt så att jag inte svimmade.
Andra saker som var inplanerade under dagen var att jag skulle gå och byta mina felbokade bussbilljetter. Söndagen den 21a sa jag att jag ville åka från Oslo till Karlstad. Problemet var bara att 1. den 21:a är en lördag. 2. Försäljaren var inte så vänlig ochupplyste mig om detta. Istället antog hon att jag ville åka lördag. Vilket jag inte alls vill. Hemresan ville hon iallafall upplysa mig om att det rätta datumen för tisdagen är 24:e. Precis som jag planerade.
Dessutom är hela norge stillastående på söndagar. Endast bunnpris är öppet när jag slutar jobbet, men bunnpris har fett dåligt utbud. Ingen mjölk, inga småförpackningar med ägg, inget gott bröd. Bara kattmat.
Igår var det fredag, jag och tove åt kebab. Sedan blev vi uppraggade av några vi inte minns namnet på. Dom pratade konstig norska och knappt någon engelska. Hursomhelst, fula var dom. men dom skulle bjuda oss på drinkar. Sedan lyckades vi fly i utbetalning mot att vi skulle hänga med dom idag. Visst sa vi och gav ett nummer som löd något i stil med 0046123456789.
Idag har vi i alla fall jobbat. Tove har städat hela lagret och fått "medalj". Jag och Shad slog budgeten med sjuttonfuckingtusen norska kronor. Jag fick också "medalj". VI är bra, tove och jag. Shad också.
Regnet är helt fucked up. för tredje gången hade vi planerat grilling och för tredje gången blev det inställt. Fy sören!
På min väg mot optikern träffade jag Martha. Hon är trevlig, vi pratade om de stora samhällsproblemen. Som att Norge är ett helt fucked up land med sina principer. Martha var insatt i det där och tycker att norrmännen kan vara oerhört rude. Min engelska svek mig några gånger när jag fösökte tala grammatiskt korrekt. Fast jag tror vi förstod varandra ändå, med nickningar och måsskratt. på något sätt. Sedan upptäckte jag att jag glömt gå av tunnelbanan så jag fick mig en lååång promenad till Henrik Ibsen samtidigt som regnet vräkte ner. Sedan justerade jag mina glasögon. ut i regnet. in på Kiwi. Ner underground. Hem.
Äta?
många oroar sig över att jag och min vapenpolare inte äter ordentligt, men det gör vi. Trots att det kanske inte alltid verkar så i mina inlägg.
Igårvar det fotbollscup. Mitt arbetsteam kom sist. men det gör inget, för vi vann iallafall en av två matcher. Den första förlorade dem, eftersom det bara vr tre pers som kommit i tid. Vi andra hann lagom i tid till att få spela typ 5 minuter, förutom Siri och Tove. men dom såg iallafall bra ut. Väl på idrottsarenan som hade kunstgraes bjöds det på korv och lomper, gratis. Lomper är bland det konstigaste jag ätit. men så är det norskt också. Något slags potatisbröd som fastnar på insidan framtänderna. Hursomhelst var det gratis. Och gratis är gott tänkte jag och min kära sambo Tove. och åt gladerligen 4 stycken. Tilläggas ska även att norska pölser är betydligt matigare än svenska. så halvt jästa satte vi oss med sporty Laila och Zeda på tåget mot oslo S. Man vet ju faktiskt inte när vi får i oss mat nästa gång...
parantes: Igår målade jag ungar i fjeset igen. Det var en liten skitunge som nös rakt i mitt fjes. Jag bara kände hur bakterierna atackerade. Och om jag känner efter, så känner jag mig faktiskt ganska sjuk. :slutparantes
Idag åkte isabelle hem, det var kul. eller ja, inte att hon åkte hem men att hon varit här. Vi hade massa mys och skoj. Så nu är min isabelle-längtan mättad.
Kul dag på jobbet iallafall.
liten norsk kille med annat etniskt påbrå: Har du sett Fetta-mi?
jag: Öhh va?! (vet inte vad jag ska tro)
liten norsk kille med annat etniskt påbrå: Har du sett Fetta-mi?
jag: Njae (ser mig omkring) har du tappat den här? (antar att han menar vattenflaska)
liten norsk kille med annat etniskt påbrå: Öh??
jag: eller va?
liten norsk kille med annat etniskt påbrå: Har du sett min bror?
jag: jaha, nej.
en stund senare kommer hans bror in
liten norsk kille med annat etniskt påbrås bror: har du sett Hamisch?
jag: Jajamen, Fetta-mi!
Väl hemkommen var Tove nypirecad och vi fixade makaroner och köttbullar. Sedan bjöd kycklingmannen oss på glass med ägglikör, coctailbär och citronkex. Väldigt gott. Han har sina talanger, den där kycklingmannen!
OCH JAG GLÖMDE BORT TOVE, hon kom hem igår. med en ögoninflamation. jag lade allt mitt smink som hon ens rört i i karantän. Med sig hafe hon mina glasögon. så nu går jag runt och är snygg i dom. Dessutom hade hon med sig en papperskorg och kyckling. Gottigt.
Min mor hade också varit så snällt och överraskat mig med en Kommisarie Lynley bok. Nu när jag inte längre kan sitta hemma och mysa framför serien när sommarregnet öser ner hemma. Tack Mamma!
hittade även en annan bok. Snorre. Som nu var delad i tre delar. Skojigt.
Jobbade igår. tjänade storkosing. Idag är det avdelningsmöte. Och maskerad. Pirattema. Dom är roliga dom, norrmännen.
Min knarkargranne säger att det inte är så öppet med diverse piller, röka och sprutor i den här staden. Men så fan heller! Du behöver inte direkt leta efter dessa tingen. Det räcker med att du sitter snällt på tunnelbanan och sneglar lite åt det andra sätet där försäljning av personlighetsförändrande varor pågår för fullt. Det räcker egentligen med att du bara sitter och väntar på T-banan. Där pågår det också för fullt. Underground visst, men inte fan i underjorden. Om du går genom parken från stationen till Strandgata en lördag eller söndag kan du ge dig på att där ligger en och annan förbrukad spruta. Eller ja, det går nog finfint med en onsdag också.
Om detta då inte är så öppet. Hur jävla mycket droger är i rullning, egentligen?
efter att jag under gårdagen satt med huvudet nedböjt i en bok och lyssnade på trubadurmusik har jag fått en fruktansvärd smärta i nacken. Nästa gång blir det filt och inte en bänk
Jag har sagt det förut, och det tåls att säga igen. jag älskar Aker Brygge!
enough 'bout that.
det tidigare inlägget var nog lite väl internt mellan migsjälv och jag. Så never mind. Igår var iallafall helt okej. Träffade en svenne 30+ som ville slå sig till ro med fru, barn och villa. Och där stod jag, 17 mitt i deras problemas och försökte verka klok. Goasch. Upptäckte även att det bor en och annan snygging här trots allt. Inte bara misslyckade nordbor. Eftersom stället heter nordnorsken så är det främst norrmän från långt upp i norr som bor här. och dom är inte alls enkla att förstå sig på. De pratar som en blanding mellan svenska, norska och finska. Öl tycker dom om väldigt mycket. Och tanken har slagit mig att dessa nordbor egentligen är synonymer med våra norrlänningar.
no offence Jennie ;).
p.s Killen med extra ost är fortfarande borta. Jag börjar bli lite orolig snart. tänk om det har hänt något, nu när han har semester och allt!
nu har nästan halva dagen gått och jag har tvättat lite underkläder, letat efter mitt försvunna schampo utan något som helst resultat, kokat soppa (varma Koppen) bäddat sängen, letat kläder, duschat i en halvtimme, sminkat mig och massa grejor. och nu känns det som att solen börjar titta fram. Hoppashoppas.
Ska ta mig en tur till Aker brygge och shoppa lite, skriva ett vykort till farmor och lägga mig i parken vid nationalteatern och läsa Toves bok. Ralphs party heter den. Riktigt jäkla bra faktiskt. Man kan inte sluta. Kommer knappt ihåg när jag läste en bok sist, vilket är underligt eftersom jag alltid har varit en sådan person som lusläser böcker hela tiden! Nu är det inte utan att man kommer fram till att man faktiskt har saknat det. faktiskt.
wellwell, snart bär det nog av dit, ikväll får vi se vad det bliver. Lite alkoholförtäring här i huset med de andra, om jag pallar. Vart har den kraftige skojfriske killen som tycker om pizza med extra ost tagit vägen?
ingen frukost, ingen lunch, ingen middag. endast kaffe och mariekex. Slutligen fick jag för mig att gå ner och laga lite pasta. Övervägde fram och tillbaka det bästa tillfället för att jag skulle undvika träffa på folk som jag inte ville träffa på (läs: knarkargranne). valet slutade på 22.05. men när jag som bäst står där och försöker glänsa med min pasta och soltorkade-tomater-ketchup för snubben som ska fixa tortellini med oliver, olja, ost och annat mums.
vem får inte för sig att smita ner med sina varor som han antagligen hade handlat minst 2 timmar tidigare, om inte närgången knarkargranne! Iofs så är han en snäll man. Det är han. verkligen. vältränad också. Men alla förfrågningar han kommer med känns lite väl påstridiga. Eller också är det jag som är känslig... Who knows vad som är normalt för norrmännen.
så har jag gjort det igen. inte mycket att leva på den kommande veckan. Men det var tre stycken oemotståndliga tröjor som jag bara var tvungen att ha! biliga dessutom! Men sen skulle det ju inhandlas lite mat också... Får ta det imorgon när jag varit en sväng till forex tror jag.
vaknade av ett förbannat surr ovanför mitt huvud i morse. ett snurr hade jag kanske kunnat gå med på. men en fet geting som hade svårt att hitta ut och som inte kan hållakäften förstörde mitt morgon humör en aning. Jag övervägde två alternativ 1. döda eller 2. döda. det slutade med att jag drog slutsatsen att getingen inte vr värd jobbet för att jag skulle ta mig upp och leta fram en tidning och utföra mordet. istället lade kudden över huvudet och fösökte förtränga ljudet och sova lite till.
ny dag, nya ansiktsmålningar. jag börjar få in snitsen nu. nådde budgeten med nöd och näppe, men det går allt fortare och måla. känns bra. känns bra. imorgon åker tove hem till karlstad. då blirjag själv här. Känner på mig att maten kommer bli lidande, såvida ingen snäll kenyan vill bjuda mig på lite bönor och förvälld vitkål. dom verkar vara duktiga på just den måltiden.
en dag utan jobb kom som på posten. Bestämde mig för att fara in till centrum och handla lite. Hann en sväng förbi cubus oh köte ett sånt där linne utan axelband som hela sverige har. men tji på dom. mitt var billigare och äkta norskt!efter mitt inköp såg jag en skymt av en fin park som jag slog mig ned i och läste lite turistidningar. Sedan gik jag vidare och hamnade tillsist på en plats som jag tyckte mig känna igen. Rådhusplassen. den ter sig helt annorlunda under andra omständigheter. och det bästa var att den låg precis vid aker brygge. Mitt nya it-ställe. Så mysigt, massa resturanger, stans bästa shopping, nära till vattnet u name it.
I'll be back. Var så säker!
igår stod ansiktsmålning på mitt jobbschema. shit tänkte jag oh såg framför mig hur barn som i mina ögon skulle liknat en tiger grät av förskräckelse av den orangea färg de hade i ansiktet. Jag kände att jag behövde lite extra power och sprang fort in på skopunkten och köpte tre par skor (skorna är för övrigt myket billigare här).
Väl på jobbet fikk jag en lugnande beskrivning utav min kollega som visade sig vara ansiktsmålningarnas kung herself. fy sören (fy satan på norska) var min tanke innan jag låste upp dörren till min bod. Men oj vilket slöseri att vara nervös för detta, jag visades vara naturbegåvningen för ansiktsmålning personifierad. målade hejvilt folk till prinsessor, spidermans och en och annan snödrottning. En tjej kom till och med fram och frågade om jag gått på kontskola. hon skulle bara veta tänkte jag och svarade något i stil med "njaej, ikke direkt men jag har läst en och annan bildkurs" samtidigt som jag tänkte tillbaka på de tre års obligatoriska bildundervisning man genomgår i högstadiet.
efterpå köpte jag och tove godis. Vilket visade sig vara ett dåligt köp eftersom det kostade 11.90/hg. Hur som haver. Gott var det iallafall!
Igår var familjen på besök här i oslo. regnet vräkte ner över oss, men en liten sadstur fick det allt bli. Dessutom firade norrmännen någon speciell dag. vår påtända granne kom över på ett parti uno, och jag storsegrade äve på poker. efter lite sökande från min mor och far hade de inte funnit någonstans att bo, det slutade med att vi sov 5 pers i vårat hybel på 12 kvadrat. svettigt.
söndagen idag kände jag och tve för att göra något kul. men allt och verkligen ALLT är stängt. Inte ett köpcentra öppet. Jäkla bajs.
imorse när vi vaknade gick vårat brandlarm. skumt tyckte vi, eftersom den inte stängdes av förräns batterierna togs ur. Men ingen av invånarna här i huset reagerade. När brandlarmet går ska man ju springa ut. men ingen rörelse här inte.
Orasken är fortfarande oklar.
igår var vi på konsert och såg turbonegro, natascha beddingfield, the kids och massa fler. lite norsk hiphop klämde de in pckså, helt OK faktiskt. underbart mysigt i regnet. Dessutom var boys on wheels där. dom fick mig genast att tänka på hur mycket jag saknar isabellen.
Vi bestämde att honkommr och hälsar påå den 1, 2 och 3e Juli. :D
imorgon är det midsommar. men inte här. det är något annat. huset ska ha kalas. desutom är det konserter och grejer med artister som turbonegro, kurt nielsen tuimbuktu, the ark mel c. den sistnämnda är ingen höjdare men tog med den mest för att visa på att detär en stor konsert. typ. gratis. Och den sista aktiviteten som sker på fredagens afton är svenskt midsommar firande i parken. guschelov. på lördag kommer familjen med midsommar mat också. mumsmums. ha ju inte blivit så vätst mycket käk den senaste tiden...
auf wiederseeehen!
onsdag idag. Underbart påjobbet. lite sådär lagomt mycket folk och några svenskar hade vänligheten att titta förbi. inte nog med det, fick även en liten pin för att jag är så trevlig, det är det inte alla som får minsann! stolt som tuppen är jag nu. Sedan trillade tove i bussen för andra gången på kort tid. Antingen kör chauffören galet eller också har tovet nedsatt balans. jag vet inte vad jag ska tro. När jobbet var avklarat vid sex tiden, fick det bli en afterwork mocca shake. Och lite wok. helt ok. Blev bjuden på svensk kyckling av någon som bor här i huset också. Men man vet ju inte, norrmän och svensk kycking... jag säger då det. Dessutom är det en som bor här som är såååååå lik hurley i Lost. det är slående. 
Fotbollsmatch idag också. Bor man nära Ullevaal stadion, kan mna inte undgå det. Sömnen lär bli lidande inatt.
Men men. Alles gut. Over and out!
a new say and new adventures. Öppnade och stängde butiken själv idag. det var hårt minsann. Tokmycket folk och tok mycket nytt. men det känns som allt börjar sätta sig nu. eller ja, iallafall böjar jag lära mig hur kassan fungerar, och det är ju bra. Tove är ännu duktigare än mig. Hon får massa med beröm. Dessutom är hon bra på att laga mat. idag åt vi våran första ritkiga måltid här i huset. det blev pasta med tonfiskröra. gått säger jag!:D men nu ska jag hoppa in i den ack så kollektiva duschen. TJOOO!
första dagen på jobb idag. Kändes bra.
förutom att vi kom tre timmar försent. Men sånt händer, när dagens teknik tar över världen. Vi bor i ett gulligt litet rum som blev inrett idag efter en tur till ikea med gratis buss. Mer sånt! Sedan väl hemma vid tio blev det hjälp av en ung gutt som bar upp min säng. trevligt folk osmbor här iallafall. förutom våran granne som avgudar någonting som kallas trance, musik säger grannen. men jag vette faaaaen!
nu är det läggdags, det blir en lång dag imorgon. upp halv sju hemkost beräknas till åtta.
NATTIIII!
Så vart det slut. Underbart! Tröttheten inom mig är stor. Trots ett antal tappra försök till att sova, utan att lyckas. Kan ha berott på de antal kopparna kaffe jag har hält i min för att hålla mig pigg. Koppen och sömnen har antagligen gjort en kompromiss och mött varann på mitten. dumt nog.
Dessutom måste jag packa. Mina väskor är hittils HUGE och jag har inte packat ner nödvändigheterna än... 12 kvadrat. Mon dieu.
Att en överkommersiell film kan sprida så mycket känsla var något som ain't gonna happen, but it did.
Jag talar om GOAL 2. Smygreklamen var allt annat än smyg och man såg hur pengarna rullade in hos diverse stjärnor och märken. Men som avdankad fotbollsfantast kan man bortse från allt sånt. Plötsligt insåg jag hur mycket jag saknar fotbollen och allt med den. Den där målvaktsträningen som man var så sleten och arg på att man ville spy, all tid man lade ner, all gemenskap, ALLT. Sedan den dagen jag avslutade min karriär har jag inte varit och sett en enda hel match med Skattkärrs IF. pinsamt.
Det som kändes så rätt just då med tanke på min knäskål som satt fel, alla stukade fingar, mina överansträngda hälar, skolan som tog sååå mycket tid var väll egentligen bara ett sätt att intala mig att jag gjorde rätt val. Men var det verkligen det?
Ja, det var nog det. It's Time såattsäga.
Kan jag få komma i kontakt med ett fungerande banksystem Sverige-Norge, TACK?!
Ska det behöva ta över 7 veckor att öppna ett konto i grannlandet, om det ens fungerar då?
Vad är det med Norrmännen? Är de helt oförmögna att hålla ordning på papper? Eller är de så fruktansvärt stolta över sina rikedomar att det är completement omöjligt att öppna ett litet, litet bankkonto hemifrån så man kan få sin lilla, lilla lön?
Och deras påhitt att bankerna bara ska hållas öppna till 15, vad är det för skämt?
Norge, skärp er!
Jag anlände till bilskolan, satt mig snällt vid en bänk. Hade min far vid min sida. Det kändes precis som om jag skulle börja skolan på nytt. med andra ord, jag kände mig liten. Trots att körkort är ett av målstolparna på vägen mot vuxenlivet. Den ekvationen gick, för mig, inte ihop. Istället kände jag en enorm trötthet. Han pratade ju inte med mig, den blivande föraren, nej. Kursen var ju till för handledaren, min far. Och där satt jag och tjuvlyssnade.
Wellwell, Jag lärde mig iallafall hur man ska ha bilbältet.
Min almenacka (läs: widget) meddelar "Bilskolan kallar på dig idag klockan 16" Ett år försent.
Bättre sent än aldrig är ett uttryck som används flitigt av tre fjärdedelar av invånarna i mitt hus.
Det kan verkligen komma till pass nu.
Kanske är detta ännu ett bevis på att jag skjuter upp saker hellre än deal with em'.
Men tänk er, jag, Johanna, köra BIL!
Jag som är rena rama motsatsen till bilförare( icke bilförare?).
Jag som knappt (istortsett utan någon som helst överdrift) kan se skillnad på en Mercedes och en volvo.
Nu är min tid kommen, ett år försent.
jisses.
Allt är slut, finito, over. Och det känns så jäkla bra! Nu är det två månaders frihet tillsammans med Tove som gäller. Två månader.
Under dessa 9 veckor eller så ska jag även hinna vila upp mig och hitta krafter inför ett nytt läsår. En ny fysikkurs, Kemi och Matte C. För att klara av det behöver jag en motivation som är på top. En strategi. En plan. Jag ska sluta upp med att lära mig hela kursen en vecka innan slutprovet. Det är bara dumt. Jag ska ta tag i problemen när dom dyker upp. Jag ska sluta skjuta upp saker. Jag ska ta mig tid för skolan. Samtidigt ska jag ta mig tid för allt annat som jag inte tagit mig tid för tidigare.
Till hösten.
Innan det ska jag leva som jag vill, njuta av en sommar och livet som hör till, jobba mycket, bada, umgås, upptäcka, gå på konserter och kanske framför allt, lära mig ta ansvar.
Carpe diem, som man säger!
Idag var dom här godingar och spelade i skolan. Inte Peter J dock. Men ingen större skada skedd för min del, om man säger så. Lovely iallafall. Kan man göra annat än att njuta?
ciao
Har Harry ballat ur totalt, eller försöker Daniel Radcliff skaffa en fortsatt karriär nu när serien, tack och lov, börjar lida mot sitt slut?
Harry potter har nämligen blivit lite Porry Hotter. Utvik tillsammans med en vit häst cirkulerar. Manipulerade eller inte, så råder det ingen tvivlan om att killen har en välsvarvad kropp.
Kvam har anlänt back från den stora staden! Igår var hon och lekte kändis på grönan. fett coolt tycker jag. Vi prickade av ännu en måste-göra-innan-sommarlovet-är-slut sak. Nämligen bading vid Alsters Strandbad. Saken är den att det egentligen är jätte äckligt att bada där. Olja och annat bajs i vattnet. Men Det är en måste grej.
