safety

Kanske borde jag ta vid där jag slutade i söndags. Så jag borde nog berätta att febern var ett resultat av allergin och på söndagskvällen var jag lika varm (eller kall) som vanligt. Och för alla andra som undrar mår jag bra idag med. Hyffsat iaf. Ont i halsen, slö och annat som spökar i huvudet, men vem har inte det i dessa skolstartstider?

Anyways.

Imorgon ska datorn lämnas in för safening. Vi får se hur lång tid det tar innan den kommer tillbaka. Något säger mig att det blir längre än väntat, dvs över en vecka. Jag hoppas innerligt att jag kommit ihåg att göra backup på allt. Annars är det tack, hejdå och vi ses aldrig mer igen till de dokumenten! Ångest.

yess, 38,1!!!

Men efter solsken kommer ju regn och jag har även drabbats av en allergisk reaktion.

Jäkla skit.

Vuxenpoäng, plus minus noll!

Det blev ingen kasse med kläder igår, bussen var sen och affären hann stänga. Istället blev det bergvik och inhandlande av skor för 25 spänn. Sommarskor dock, men förhoppningsvis håller de måttet till nästa säsong.
Sedan blev det till att käka första kräftan för i år och det var betydligt godare än jag minns från förgående gång. Men å andra sidan har jag börjat tycka om brieost också. Vuxenpoäng kanske?!

Hur som helst halvligger jag i sängen just nu med 38,8 graders feber. Antar att det är en släng av har-varit-i-utlandet-sjukan. Var samma visa förra året också; får feber av teperaturen 38+ (något jag nästan aldrig får annars) , det värker i kroppen och jag blir allmänt seg. Med ens blir jag det där lilla barnet som vill ha uppassning och medlidande. Förhoppningsvis håller febern inte i sig särskillt länge och jag hoppas på att vara fit for fight inom kort.


sjukmusik när den är som bäst...

uppdate!

Nu är skolan igång igen, och med igång menar jag verkligen igång. Jag har räknat nio tal redan. Trots att sommarlovet passerade läskigt fort och allt verkar vara precis som förr (dvs innan den 13 Juni) har jag en känsla av att det här året kommer passera i ett hujj (eller, hur säger man?!). Men det blir nog bra, det är trots allt studentåret!

Gårsdagen spenderades på skogsvallen där vi försökte lära barn att spela fotboll i spöregn. Jag tror inte vi lyckades nämvärt. Det blev mer lekar i form av pepparkaksgubbar och kom- alla-mina-små-kycklingar (För övrigt existerar inte ordet höna i barnens värld, det heter rätt och slätt mamma-kyckling. Förståndigt tycker jag.). Men kul hade dem, och vi också för den delen. Sedan for vi till Elin för att umgås och länsa hennes kyl på taccos och hennes garderob på kläder. Borde verkligen också ta och städa ur min garderob. Till skillnad från elin, så slänger jag aldrig säckar utan möjligen två plagg. Tre på sin höjd, resten får vara kvar, trots att jag inte använt dem på över ett år. Jag har nog lite svårt för avsked. De kan ju faktiskt vara bra att ha någongång. Så istället för att tömma min egna har jag nu fyllt på med Elins gamla och snart drar vi till den där super affären där man får en påse för hundra kronor som man sedan får fylla med så mycket som möjligt. Dock skvallrade Emilia om att allt är värdelöst. Men vi får se, jag har ju en tendens till att vilja ha på mig det som ingen annan vill ;)

Hur som helst så slutade kvällen på Arena där Camilla skulle dansa, var ett tag sedan jag såg henne skaka sina lurviga. Har mest blivit snack, men nu blev det av och magaaaad vad duktig hon var!


Appropå dansa. Blir man inte glad på något vis utav den här lilla turnéen?

skolstart

Det som är på allas läppar idag är den skolstart som väntar imorgon. Det som länge kännts så avlägset står för dörren. Vid en första anblick verkar årets schema riktigt lovande med hyffsat korta dagar och intressanta ämnen. Tittar man lite närmre ser man dock att riktigt så är inte fallet. Jag minns i ettan, när vi gick till klockan fem två dagar i veckan och det kändes som om vi var den enda klassen på hela Älvkullen som var kvar så länge (vilket vi antagligen också var). Dessvärre anar samma känsla kommer upplevas i år igen då vi vissa veckor kommer ha tre halv-nio-till-fem dagar. Och de sa att trean var slappast?!

Jag hoppas innerligt att jag tolkat schemat fel eller att schemaläggaren har klantat sig.

kärleksförklaring

Idag var det första gången jag åt pannkakor på över tre veckor. Det är lite av ett rekord. Efter 22 dagar på en tågluff där mat inte låg som prio ett var känslan av att få äta mina egna hemmastekta pannkakor med mosade jordgubbar gudomlig. Och precis som det gjorde när vi satt och diskuterade hur gott det vore med en köttbit, bearnaisesås och klyftpotatis någonstans mellan Wien och Udine kunde man ana en tår i ögonvrån. Det är allt bra konstigt vilka känslor mat kan väcka...