Besviken

Igår var en märklig kväll. Jag som mer eller mindre taggat i veckor på Johnossi hade sisådär en timme innan utgång noll lust att gå. Strul med förfest, bussar med mera gjorde inte saken bättre direkt. Att det sedan är i en äckligt varm lokal proppad med människor som helst vill trampa på en och en doft (läs: stank) av salt kroppsvätska blandat med rökmaskins rök gjorde definitivt inte saken bättre. Snarare ohållbar. Jag ville/behövde/måste ut. Samtidigt vill tusen andra människor också hämta sin jacka, och får därför stå i kö i en evighet, tills dess att ängeln Tuggart gör mig sällskap och kommer på den briljanta idén att smita före. Sedan blev det BK, depp och buss hem.

Hmm, ja som sagt, det var en märklig kväll. Men oavsett omständigheter så är Man must dance, aldrig dålig.




Förhoppningsvis har suget kommit tillbaka till nästa helg då Joss, eftersläntarn, har fyllt år! WOOOHHOOOOO

ilska

JAG HATAR FYSIK!

och busschaufförer.

Är det inte enklare och smartare att öppna den främre dörren om personen i fråga som ska stiga av sitter i den främre delen av bussen? Är det då inte väldigt pinsamt att som busschaufför och man, femtiofem+, äta en gul godisklubba och fräsa åt passageraren att gå av i den bakre delen av bussen med motiveringen att dörren är öppen där, vilket den faktiskt inte är?

hrmppfff.

Mitt i ett virrvarr av formler

Förresten, har jag nämnt att jag hatar fysik?

Sjukligheter och framtidsplaner

Idag är jag sjuk. Så där sjuk att jag till och med ansåg mig kvalificerad att stanna hemma. Som den utilitarist jag är tänkte jag: Var gör jag mest nytta? I skolan eller hemma i sängen? Slutsatsen blev borta bra men hemma bäst. Bättre att bli frisk ordentligt nu, än gå och vara sjuk om tre veckor eller så. För det har jag verkligen inte tid med!

puh. Det är mycket nu.

En bra sak däremot är att vi är i full färd med att styra planer efter studenten. Vi ska flytta till Oslo, skaffa en fet hamster, jobba, äta nudlar och tjäna pengar som vi sedan ska resa upp.




Det blir nog bra det!

Så var det söndag igen.

Den här helgen har absolut varit i det lugnaste laget. En följd utav den förkyldning och magont som stalkar mig. Fredagen spenderades som sagt hos Sara med de närmsta och mitt nya fan, Whiskas-Wille. Blev dock senare än vad jag tänkt mig vilket resulterade i att jag sov bort ungefär hela lördagen. Men jag klagar inte. Att sova (eller snarare att vakna utvilad) är bland det skönaste jag vet.

Annat var det idag.

Upp med tuppen klockan nio för att åka till gamla hederliga Skattkärrsskolan och gå på utbildning gällande tillslag. Vem hade kunnat tro att det finns sååå mycket att tänka på när man bara ska skjuta iväg en boll? Och hur mycket det finns att göra fel på? Tre tappra tjejer ställde upp som "offer" för oss ledare att analysera. Dessa tre var långt ifrån dåliga skyttar, ändå kunde man gå in och rätta till nio saker på var och en av dem. Varför lärde jag mig aldrig något sådant när jag var aktiv? Tänk hur mycket skojigare det skulle vara om man visste exakt vad man skulle slipa på för att bli bättre. Om jag känt till "nycklarna" hade jag, som alltid "gick på känsla", kanske lyckats få någon form av kontroll på bollen och en och annan hyfsad träff...

Fick lunch där också. Mackor med mimosa sallad. Dvs ananas. Omedveten om detta åt jag gladligen. Vi får se hur jag mår om ett tag.

ho ho

Klagomuren.

Nu är det fredag igen. Oftast brukar jag tycka att fredagar och helger är good stuff. Men det faktum att jag är krasslig och att fysikprov plus en massa annat äckligt väntar nästa vecka, dämpar fredagskänslan enormt. Det bästa vore kanske att stanna tiden här och nu. Alternativt radera ut alla måsten från mitt liv. Men det går ju inte. Därför blir det taccos och idol hos Sara.

Och lite Bob Dylan.

Brrrrr

Det är kallt ute, i bilen, i matsalen, i klassrummet osv.

Vart tusan är värmen?

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Bara för att jag inte alls har något bättre för mig som exempelvis Religion, Fysik, Matte, Engelska, vara social och träna, har jag redigerat blogglayouten. Den känns väldigt skrikig. Men jag behöver förändring.

och kaffe.

Rätt cool sida, har jag hört...

Hett tips från coachen:

travelbytrain.se

stay in my memory

...

att vara äckligt beroende av ström

Efter en halvtimmes promenad i oförutspått regn kändes det grymt bra att låsa upp dörren och kliva in i värmen. Först ena lampknappen, sedan de resterande. Ingen belysning någonstans. Där stod jag, trött och blöt i en lång, mörk hall (riktigt så farligt var det inte, men det kändes ungefär så just då...)

En kopp the för att få upp temperaturen i kroppen vore gott. Men ack nej, ingen ström.

Lite tända ljus och ett avsnitt av gossip girl vore trevligt. Men ack nej, ingen ström.

Istället tänkte jag att jag skulle laga mig lite mat och läsa tidningen. Men just det, ingen ström!

Jag fick nöja mig med att enbart läsa tidningen. Men ack, så tyst.

Lite radio på det hela vore bra. Ack nej, ingen ström!!!

Det är lite läskigt hur sjukt beroende man är av el... Och hur påtagligt ensamheten kan bli utan den. Sedan kom Isabelle över och förklarade sin frustration över den bortkommna elen. Det kändes bra.

Läser en rätt intressant artikel i metro...

"En utredning pågår för att utröna hur den sköra 90-åringen kunde ha kvar dem i huset, men inget åtal kommer att väckas. Kvinnans grannar visste att hon var en hamster, men ingen hade kunnat föreställa sig att hon tillsammans med de gamla möblerna och drivorna med gamla tidningar bevarade tre förmultnade kroppar."

Är det inte märkligt hur en 90-årig hamster kan förvara tre förmultnade kroppar i 30 år utan att något märker något...?

Läs hela artikeln här

Att skriva om massa onödigt...

"I don't feel like dancing" strömmar ut ur mina högtalare just nu. Ikväll blir det inget dancing, blir nog film och mys skulle jag tippa på.

Min tå är fortfarande blå, en följd av Håkan på Nöjes...

Bakade en kaka som jag skulle bjuda mina Projektarbetskamrater på. Man lär sig av sina misstag. Den här gången lärde jag mig att man ska inte gå ifrån kastrullen när någonting kokar, då kan en äcklig lukt skapas och det blir extra jobbigt att diska efteråt. Men eftersom jag var på bakhumör, gjorde jag gladeligen en ny som trots allt blev ganska lyckad.

Trots att Sara har hjärnskakning och Isabelles dator virus ligger vi på projektarbetsfronten ganska bra till. Jag har nog oroat mig lite i onödan. Sidan är uppe, men på grund av det satans webbhotellet krävs lite redigering innan vi släpper adressen (för dem som inte redan listat ut det...).

trumvirvel

Yes, we can!

Det är inte bara läxor och tragglande med att ha valt Engelska C. Eftersom jag undvikt tvn de senaste dagrna (med undantag för bonde söker fru) har jag heller inte sett Obamas tal. Men nu förstår jag vad alla pratade om när det var så rörande. Det var det verkligen. Aningen amerikanskt. Men maffigt.

Att dra förhastade slutsatserr

Läste det här i metro idag...

Med hänvisning till förra inlägget vill jag nu be om ursäkt till Sony Ericsson för mina icke genomtänkta slutsatser.

hö hö hö.

Att inte kunna kommunicera

Carro hade en dröm om att hennes mobil som är av precis samma modell som min hade blivit trasig. Jag brukar ofta klaga på att mobilen tappar minneskortet och till följd glömmer bort vilken ringsignal jag har. Ibland glömmer den att visa missade samtal. Nu har den glömt hur man skickar sms. Det är lite olägligt, med tanke på att jag precis skaffat gratis sms. Jag som alltid varit en sucker för Sony Ericsson och försvarat dem i vått och tort börjar nu bli liiiite less på alla smygproblem som får för sig att dyka upp då och då.

Gah. Skärpning på dem.

Att få ångest

Jag är galet bra på att köra bil, så länge det inte finns bussar i min åsyn. När en buss närmar sig blir jag nervös och tror att den ska köra på mig. Alla missade bussar och andra traumatiska busshändelser som inträffat i mitt liv har tydligen satt sina spår... Jag är också galet bra på att skjuta upp sådant som jag måste göra. För att inte tala om hur duktig jag är på att hitta på ursäkter för att slippa göra dem. Fy sjuttsingen. Imorgon är lovet slut. Min lista med uppgifter är fortfarande lika lång.

Nu ska jag ut och röra på mig i det fina vädret!
självdiciplin vare...

Att fota

Jag, huvudlös och Anna.


Jag, come-to-mama! och Anna


Att knäppa en bild där alla syns och ler samtidigt är baske mig inte lätt. Vi fick nöja oss med detta resultatet.