Imorgon flyr jag fältet och beger mig tillsammans med mina kära vänner till hufvudstaden. Trots att jag inte alls ska åka långt, och endast vara borta i tre nätter har jag sjukt svårt att packa. Eller packningen i sig är inte svårt. Det svåra är att komma på vad det är jag glömt att packa ner. För något är det. Med all säkerhet.
hrm.
Är det jullov får man glömma bort vilken dag det är, räkna fel och stava dammsugare med ett m.
De senaste dagarna har jag förtärt sjukt mycket julskinka. Och det är baske mig lika gott på knäckemackan den fjärde dagen som det är den första. Jag tror att Janssons frestelse inte längre är överst på min tio-i-topp-godast-på-julbordet-lista.
Efter många samtal hit och dit lyckades vi igår samla alla fem hemma hos Elin för en julfika. Vi började, som vanligt, med att håna Sara för att hon är så kräsen. Sedan åt vi julskinka. För det måste man göra innan man övergår till pepparkakorna, julgodiset och glöggen. Elin hade gjort egna bountys som var det godaste jag och Tove ätit. Gamla som vi är åt vi så mycket som vi bara kunde och frågade sedan artigt efter receptet. Elin tittade på mig, skrattade och vände sig till Tove för att förklara hur hon gått tillväga för att tillverka mumsbitarna. Kanske lika bra så. När jag försökte vara hushållig och damsuga hela huset idag damsög jag bland annat upp min mascara. Hur som haver. Det var dags för julklappsutdelning. Jag och Isa som slagit våra kloka huvuden samman hade inhandlat världens bästa presenter. Vi hade varit och plockat på stan, som en modebloggerska skulle uttyckt det. Dock hade vi inte, på grund av bristande planering, kunnat slå in dem. Vi la artiklarna rätt och slätt i en box och agerade jultomtar. Där satt vi och delade ut alltifrån pedikyrset och lypsyl till tandborsar och plåster. Jag tror det uppskattades. Jag uppskattade de julklapparna jag fick väldigt mycket. Ett té-set, ett par ursnygga örhängen, en handduk samt ljus som luktar äppelpaj. Jag och Isa ligger nu i underläge tills nästa års julklappsutdelning. När julklapparna var färdigutdelade proppade vi i oss pepparkakor, en saffranslängd sara hittat och Blossa-glögg. Sedan skulle vi se på film. En aktivitet som alltid bryter ut i ett krig om den bästa platsen. Ett krig som den här gången resulterade i diverse hårda ord och en fläskläpp på Elin.
Kanske är det just det som gör bra vänner, man kan ge varandra plåster i julklapp, en fläskläpp och diverse förolämpningar för att sedan skratta så att magen krampar och tårarna rinner.
God Jul!
Idag har jag förbrukat ytterligare ett antal timmar på stan bland alla andra julklappsshoppande människor. Och det ter sig inte bättre än att det får blir ytterligare en sväng på stan innan den 24:e.
Vad som för ett år sedan var innebörden av skitdåligt är idag samma sak som rätt ok.
Jag vet riktigt om det är bra eller dåligt.
Hemsidan om Åke Raask är en hemsida jag finner otroligt rolig. Hohoho. Det är humor det!
"Tack för alla brev. Jag har nu återvänt efter en lyckosam partyturné i Västtyskland. Visserligen är hela världen mitt hem, men det är ändå härligt att vara tillbaka i Sverige.
Återigen finns chansen att höra mig framföra go'bitar som Anna-Maja-Papaya, Siv i luckan och Tricke Tricke Track." 
Åke finner lyckan på Casino Oscar. (foto: Bengt-Åke Påhlsson)
Nyåret 77/78 vilar Åke upp sig på en exotisk strand. (foto: Roberto Calleros)
Nyckelord: Impulsivitet, vrede, mod, energi, skarpsinne, ledarskap, intelligens
Färg: Röd
Metall: Järn
Stenar: Ametist och diamant
Som zodiakens första tecken påminner Vädurens natur mycket om barnets. Alltför uppriktig för att vara finkänslig, tapper och orädd, (råkar ofta ut för olyckor av brand och skärkaraktär), hett temperament som dock är snabbt övergående, kvicktänkt men inte alltid logisk. Vädurens livliga, översvallande natur gör honom till en stimulerande kamrat. Ofta krävande och vill få sin vilja igenom. Stark könsdrift och sinne för romantik.
Lämpliga yrkesval: Sådana som är utmanande, ex. Läkare, militär, racerförare, ingenjör, psykolog.
Fysiska kännetecken: Rak grekisk profil och skarpa ögonbryn i form av ett upp och nedvänt V.
Känsligaste kroppsdel: Huvudet
Hrm. Jag kan nog känna igen mig lite åtminstone. Till exempel att jag ofta och gärna vill ha min vilja igenom. Men det där med yrkesvalen är jag skeptisk till. Jag som inte ens klarar av att se på djursjukhuset borde nog knappast bli läkare. För att inte tala om militär. Jag pallar inte ens 16 kg på ryggen i tre veckor. Racerförare. Mja, den behöver nog ingen större förklaring.
Trots utgång igår var jag uppe redan halv tio. Detta då mamma lurat med mig på julmarknad på muséet.
Johanna är kulturell, det ni!
Hur som haver, så var det ett bra besök. Hittade världens sötaste saker från RICE som nästan skrek Emma. Så nu är hennes födelsedagspresenter inhandlade. Gjorde i ordning små fina burkar att lägga dem i, slog in paketen i zebrarandigt presentpapper och gjorde ett fint kort till. Inte nog med det, jag har även bakat kakor och två sorters julgodis och julstädat rummet (åtminstone lagt undan alla utspridda kläder...).
Jag har med andra ord varit duktig tjej idag. Nu blire mat och sedan tjejkväll med snyftande till romantiska dramakomedier.
Ciao!
Idag kan ha varit den skönaste dagen på länge. Klockan är knappt två och jag har varit hemma i två (!!!) timmar! Det är galet. Väl hemma sätter jag igång radion, som vanligt när jag kommer hem och det inte finns någon att prata med. Men istället för att låta den gå på samma frekvens som förgående användare lyssnat på ändrar jag till gamla hederliga p3. Av någon anledning har jag inte lyssnat på p3 på evigheter. Nu annonserade dem nomineringarna inför p3 guld galan. Det var bra låt, på bra låt, på bra låt. Hur länge som helst. Varför slutade jag lyssna på P3? Istället har jag lyssnat på Rix FM som spelar samma låt fem ggr/timme. Hur tänkte jag där kan man undra.
Första December (Grattis Joss)! Det är sjukt så fort tiden går. Idag snöade (eller snarare slaskade) det och snart är det jul! 23 dagar kvar. Nedräkningen har börjat. Julkalendern verkar vara tokbra! Men så är det ju Anders och Måns som är huvudena bakom.
Då kan det inte gå fel. 
Igår var en märklig kväll. Jag som mer eller mindre taggat i veckor på Johnossi hade sisådär en timme innan utgång noll lust att gå. Strul med förfest, bussar med mera gjorde inte saken bättre direkt. Att det sedan är i en äckligt varm lokal proppad med människor som helst vill trampa på en och en doft (läs: stank) av salt kroppsvätska blandat med rökmaskins rök gjorde definitivt inte saken bättre. Snarare ohållbar. Jag ville/behövde/måste ut. Samtidigt vill tusen andra människor också hämta sin jacka, och får därför stå i kö i en evighet, tills dess att ängeln Tuggart gör mig sällskap och kommer på den briljanta idén att smita före. Sedan blev det BK, depp och buss hem.
Hmm, ja som sagt, det var en märklig kväll. Men oavsett omständigheter så är Man must dance, aldrig dålig.
Förhoppningsvis har suget kommit tillbaka till nästa helg då Joss, eftersläntarn, har fyllt år! WOOOHHOOOOO
JAG HATAR FYSIK!
och busschaufförer.
Är det inte enklare och smartare att öppna den främre dörren om personen i fråga som ska stiga av sitter i den främre delen av bussen? Är det då inte väldigt pinsamt att som busschaufför och man, femtiofem+, äta en gul godisklubba och fräsa åt passageraren att gå av i den bakre delen av bussen med motiveringen att dörren är öppen där, vilket den faktiskt inte är?
hrmppfff.
Idag är jag sjuk. Så där sjuk att jag till och med ansåg mig kvalificerad att stanna hemma. Som den utilitarist jag är tänkte jag: Var gör jag mest nytta? I skolan eller hemma i sängen? Slutsatsen blev borta bra men hemma bäst. Bättre att bli frisk ordentligt nu, än gå och vara sjuk om tre veckor eller så. För det har jag verkligen inte tid med!
puh. Det är mycket nu.
En bra sak däremot är att vi är i full färd med att styra planer efter studenten. Vi ska flytta till Oslo, skaffa en fet hamster, jobba, äta nudlar och tjäna pengar som vi sedan ska resa upp.
Det blir nog bra det!
Den här helgen har absolut varit i det lugnaste laget. En följd utav den förkyldning och magont som stalkar mig. Fredagen spenderades som sagt hos Sara med de närmsta och mitt nya fan, Whiskas-Wille. Blev dock senare än vad jag tänkt mig vilket resulterade i att jag sov bort ungefär hela lördagen. Men jag klagar inte. Att sova (eller snarare att vakna utvilad) är bland det skönaste jag vet.
Annat var det idag.
Upp med tuppen klockan nio för att åka till gamla hederliga Skattkärrsskolan och gå på utbildning gällande tillslag. Vem hade kunnat tro att det finns sååå mycket att tänka på när man bara ska skjuta iväg en boll? Och hur mycket det finns att göra fel på? Tre tappra tjejer ställde upp som "offer" för oss ledare att analysera. Dessa tre var långt ifrån dåliga skyttar, ändå kunde man gå in och rätta till nio saker på var och en av dem. Varför lärde jag mig aldrig något sådant när jag var aktiv? Tänk hur mycket skojigare det skulle vara om man visste exakt vad man skulle slipa på för att bli bättre. Om jag känt till "nycklarna" hade jag, som alltid "gick på känsla", kanske lyckats få någon form av kontroll på bollen och en och annan hyfsad träff...
Fick lunch där också. Mackor med mimosa sallad. Dvs ananas. Omedveten om detta åt jag gladligen. Vi får se hur jag mår om ett tag.
ho ho
Nu är det fredag igen. Oftast brukar jag tycka att fredagar och helger är good stuff. Men det faktum att jag är krasslig och att fysikprov plus en massa annat äckligt väntar nästa vecka, dämpar fredagskänslan enormt. Det bästa vore kanske att stanna tiden här och nu. Alternativt radera ut alla måsten från mitt liv. Men det går ju inte. Därför blir det taccos och idol hos Sara.
Och lite Bob Dylan.
Bara för att jag inte alls har något bättre för mig som exempelvis Religion, Fysik, Matte, Engelska, vara social och träna, har jag redigerat blogglayouten. Den känns väldigt skrikig. Men jag behöver förändring.
och kaffe.
Efter en halvtimmes promenad i oförutspått regn kändes det grymt bra att låsa upp dörren och kliva in i värmen. Först ena lampknappen, sedan de resterande. Ingen belysning någonstans. Där stod jag, trött och blöt i en lång, mörk hall (riktigt så farligt var det inte, men det kändes ungefär så just då...)
En kopp the för att få upp temperaturen i kroppen vore gott. Men ack nej, ingen ström.
Lite tända ljus och ett avsnitt av gossip girl vore trevligt. Men ack nej, ingen ström.
Istället tänkte jag att jag skulle laga mig lite mat och läsa tidningen. Men just det, ingen ström!
Jag fick nöja mig med att enbart läsa tidningen. Men ack, så tyst.
Lite radio på det hela vore bra. Ack nej, ingen ström!!!
Det är lite läskigt hur sjukt beroende man är av el... Och hur påtagligt ensamheten kan bli utan den. Sedan kom Isabelle över och förklarade sin frustration över den bortkommna elen. Det kändes bra.
"En utredning pågår för att utröna hur den sköra 90-åringen kunde ha kvar dem i huset, men inget åtal kommer att väckas. Kvinnans grannar visste att hon var en hamster, men ingen hade kunnat föreställa sig att hon tillsammans med de gamla möblerna och drivorna med gamla tidningar bevarade tre förmultnade kroppar."
Är det inte märkligt hur en 90-årig hamster kan förvara tre förmultnade kroppar i 30 år utan att något märker något...?
Läs hela artikeln här
"I don't feel like dancing" strömmar ut ur mina högtalare just nu. Ikväll blir det inget dancing, blir nog film och mys skulle jag tippa på.
Min tå är fortfarande blå, en följd av Håkan på Nöjes...
Bakade en kaka som jag skulle bjuda mina Projektarbetskamrater på. Man lär sig av sina misstag. Den här gången lärde jag mig att man ska inte gå ifrån kastrullen när någonting kokar, då kan en äcklig lukt skapas och det blir extra jobbigt att diska efteråt. Men eftersom jag var på bakhumör, gjorde jag gladeligen en ny som trots allt blev ganska lyckad.
Trots att Sara har hjärnskakning och Isabelles dator virus ligger vi på projektarbetsfronten ganska bra till. Jag har nog oroat mig lite i onödan. Sidan är uppe, men på grund av det satans webbhotellet krävs lite redigering innan vi släpper adressen (för dem som inte redan listat ut det...).
trumvirvel
Det är inte bara läxor och tragglande med att ha valt Engelska C. Eftersom jag undvikt tvn de senaste dagrna (med undantag för bonde söker fru) har jag heller inte sett Obamas tal. Men nu förstår jag vad alla pratade om när det var så rörande. Det var det verkligen. Aningen amerikanskt. Men maffigt.
Läste det här i metro idag...
Med hänvisning till förra inlägget vill jag nu be om ursäkt till Sony Ericsson för mina icke genomtänkta slutsatser.
hö hö hö.
Carro hade en dröm om att hennes mobil som är av precis samma modell som min hade blivit trasig. Jag brukar ofta klaga på att mobilen tappar minneskortet och till följd glömmer bort vilken ringsignal jag har. Ibland glömmer den att visa missade samtal. Nu har den glömt hur man skickar sms. Det är lite olägligt, med tanke på att jag precis skaffat gratis sms. Jag som alltid varit en sucker för Sony Ericsson och försvarat dem i vått och tort börjar nu bli liiiite less på alla smygproblem som får för sig att dyka upp då och då.
Gah. Skärpning på dem.
Jag är galet bra på att köra bil, så länge det inte finns bussar i min åsyn. När en buss närmar sig blir jag nervös och tror att den ska köra på mig. Alla missade bussar och andra traumatiska busshändelser som inträffat i mitt liv har tydligen satt sina spår... Jag är också galet bra på att skjuta upp sådant som jag måste göra. För att inte tala om hur duktig jag är på att hitta på ursäkter för att slippa göra dem. Fy sjuttsingen. Imorgon är lovet slut. Min lista med uppgifter är fortfarande lika lång.
Nu ska jag ut och röra på mig i det fina vädret!
självdiciplin vare...
Dem varnar för snökaos. I år igen. Jag försöker minnas ett år utan att ordet snökaos har cirkulerat. Men det går inte. Hur mycket jag än försöker. Varje år är det snö. Varje år definieras den första snön som kaotisk. Funderar på om det verkligen kan klassas som kaos om samma visa sker år efter år. Borde man då inte vara förberedd på vad som komma skall och därför inte bli så chockerad när man får reda på att det blir snö, i år igen?
Dagen idag spenderades i Örebro, tröttare än någonsin. Helgen har visst satt sina spår. Men Örebro var trevligt. Vi käkade buffé på Kinarestaurang. Där kunde man bland annat äta räkchips, till lunch. Till lunch!!! Annars var maten huuur god som helst, och som alltid när det är buffé, rullade vi där ifrån. Blev dock inte så mycket shoppande. Det är lågkonjunktur i min plånbok för tillfället.
Tilläggas bör kanske att vi passerade ortsskyltar så som: mosås, rövgräva och vintrosa. Fredrik Lindström, vart kommer alla ortsnamn ifrån?!
Nu är det en hel veckas "ledigt". Ledigt i den bemärkelsen att det inte finns en enda lektion utsatt på schemat nästa vecka. Men själva grejen med lov tror jag att lärarna har missuppfattat lite grand. I min värld är lov inte till för hemstudier utan de finns för att man ska få en chans att återhämta sig. Men kanske är det jag som fått det hela om bakfoten. För som det känns nu har jag mer uppgifter att göra än ledig tid. Yeehaw!
Insåg att det var dags att uppdatera mitt CV. Inte för att det är så mycket att uppdatera med. Men ändå, out of date så att säga. Nu sitter jag här och skriver lite, raderar lite, skriver lite till och ångrar mig igen. Det känns lite fattigt. Vad skriver man i ett CV när ens arbetserfarenhet är så gott som obefintliga?
"Är en spontan och flexibel tjej med många bollar i luften!"?
hö hö hö
Idag har jag hunnit med att lägga osten där man förvarar bröd och glömma bort koden för att komma in i klassrummet x2. Som om det inte vore förvirring nog, har jag även läst ordet dalmas som dharmas och försökt logga in på min gmail med lösenordet "Tjoho!". Det är inte ok.
Sammanfattningsvis kan vi väll säga som så att mitt behov av höstlov har efter dessa incidenter ökat dramatiskt.
Religionsprovet idag gick strålande, som blondinbella säger. Nu är det bara resten kvar. Idag kopplade det i min hjärna att det är lov om sisådär fyra dagar. Idag ej medräknat. Det känns ju bra och gör de nästkommande dagarna lite ljusare, nu när det är mörkt när man vaknar, grått och regnigt på dagarna (vilket vi på TIME givetvis inte ser eftersom någon/några har fått för sig att dagsljus är farligt och därför dragit ner persiennerna och släckt alla lamporna. Skulle någon sedan få för sig att tända lamporna avger dessa människor ett extremt ljud som i folkmun kallas vrål.) och mörkt när man kommer hem. Det enda bra med mörker är att man kan tända ljus.
Min söndag kommer att bestå av: Religionsplugg, kaffe, lite mer religionsplugg, en paus i form av en promenad, sedan läsa lite engelska, göra färdigt it's learning-analysen, dricka lite mer kaffe, städa bort allt som ligger på golvet i mitt rum, dricka lite thé och se på miami Ink.
Åh du härliga söndag!
Mannen på caféet: vilken... speciell t-shirt du har...
jag: Eh, ja... Det är en band t-shirt. Scissor sisters.
Mannen på caféet: Jaha! Jag trodde det var nån sekt eller något sådant.
Jag: hahahaha, näe. Inte riktigt. Det är från en kampanj H&M hade. "Fashion against AIDS".
Mannen på caféet: Aha. Men vad bra.
Jag: Ja, De där chokladmuffinsen med det vita kletet uppepå var föresten jättegoda!
Det jag trodde var en utbildning som skulle vara i max en timme visade sig vara ett ledarmöte som varade i tre och en halv timmar. Men det blir nog bra det här. Gillade atmosfären så att säga, tillbaka på skogsvallen i den gamla fotbollsföreningens lokaler. Detta bekräftades verkligen när Skattkärrs IF personifierad skulle uttrycka att han inte hade en aning. Detta gör ovan nämnda person genom orden "jag är helt offside på det området". Jag måste nog erkänna att jag saknat fotbollen litegranna.
You never know what you gonna get, som så fint sades i Forest gump en gång i tiden. Ungefär så känns det efter matteprovet som avklarades idag.
Nu ska jag till Skattkärr och bli utbildad!
Efter en väldigt lugn och mysig helg med pizza gånger två är en ny härlig (noooooooooot) vecka igång igen. Halleluja!
Har säkert slängt upp den här en och annan gång tidigare. Men det går inte att få nog! Det är galet.Världens bästa låt att börja veckan med. Eller något.
Första lektionen av fem. Virtuella miljöer. Vi analyserar apotekets webbplats. Det känns mindre intressant.
Min miniräknare fungerar inte! Detta innebär att jag, vid matteprovet nästa vecka, måste ha en annan, vanlig miniräknare. Alltså, inte nog med att jag måste lära mig derivera derivatan och räkna med sinuskurvor, jag måste även lära mig hur självaste miniräknaren fungerar. Låt oss sammanfatta det hela som att jag är väldigt upptagen i helgen eller att jag är hyffsat körd redan nu.
Nu tittar solen fram litegrand, tror att det får bli en promenix. Ciao!
Nu är allt som vanligt. Idag hade jag mitt första riktiga prov för den här terminen. Och med detta följer resten. Matte nästa vecka, religion veckan därpå, lite inlämningar på det och så vidare, och så vidare. Det var kul med "ledighet" så länge det varade!
Inte nog med att proven börjar, det gör även Bonde söker fru. Med andra ord kommer Isabelle och Sara var totalt icke kontaktbara onsdagar 20.00-21.00 hädanefter. Sara kommer dessutom hitta en bonde eller dennes potentiella fru/man att citera och härma nästkommande år. Jag, Elin och Tove som också tittar och roas av programmet, men inte lika hängivet, kommer skratta åt henne då hon gör dessa imitationer extremt bra. Isabelle kommer att skratta extra mycket eftersom hon också kan replikerna utantill då hon sett repriserna tre gånger och skrivit in "Bonde söker fru" i sökfältet på YouTube en och annan gång. Isabelle kommer även be Sara framföra vissa scener ur programmet. Sedan kommer hon skratta tills hon inte kan stå upp längre. För visst är bonde söker fru ett mysigt program och jag ser fram emot kvällen. Men kanske ser jag mest fram emot att träffa de andra efter ett avsnitt och höra på Isabelles och Saras diskussion om vem som har sötast djur och fulast dialekt.
update: Jag HAR blivit gammal. Nu ringer försäljare/eller-vad-de-nu-är på hemtelefonen och frågar efter mig. De vill prata försäkringar.
Jag känner mig inte riktigt redo.
Häromdagen när jag fick ett erbjudande som var billigare än någonsin tänkte jag att nu minsann ska vi ta och framkalla foton från resor som gjorts under året, det är ju trots allt roligare att ha fotografier i pappersformat än i ettor och nollor. Lättare sagt än gjort. Bara att lista ut vilken typ av bankkort jag har var ett problem i sig. Det står Visa på kortet. Då kan man ju anta att det är ett Visa kort jag har. Men icke sa nicke. Det ville inte fungera. Inte heller de andra alternativen jag trodde mig ha. Slutade med gammal hederlig Bg-överföring. Jag för över, pengar dras och jag loggar in för att slutföra beställningen. Men vad händer? Absolut ingenting! Där finns inget som tyder på/bekräftar att pengar faktiskt dragits från mitt bankkort. Istället känner jag mig extremt lurad.
Men så idag, när jag loggar in för att kolla mailboxen får jag syn på ett litet mail som säger att betalningen är accepterad och att jag nu kan beställa alla mina foton till ett superpris! När jag ska slutföra beställningen och betala har summan gått från super till bra då det tydligen tillkommer en massa behandnlingar, andra format och frakt. Men men. Pengarna har inte dragits i onödan och jag ser fram emot att få se fotografierna IRL, som man säger.
Jag kanske börjar bli gammal, men var det inte lite lättare förr att framkalla foton? Nu hoppas jag på att de hittar hela vägen hem till mig utan att jag ska behöva åka på en massa andra äckliga avgifter.
Kikade runt på en sådan där bloggsida där man kan pinga, kolla statistik och hitta andra bloggar. Vid varje blogg står det "Om du gillar den här bloggen kan vi också rekommendera...", så kommer det en radda med bloggar. Om man gillar min blogg gillar man tydligen bloggar som heter saker som kafferasten och SmartStuff. Inget fel so far. Men så kollar man in SmartStuff.se får man se det här:
Orkeslösa dag! Vaknade för sent för att slippa stressa. Men klockan var ju redan för mycket, vad gör det om klockan blir lite mer, tänkte jag och sov en liten stund till. Dumt gjort insåg jag senare när jag lugnt ätit min gröt och avnjutit morgonkaffet. För inte hade jag klätt mig eller packat jympakläderna. Inte heller lagt ned datorn. Just när jag ska till att rusa ut genom dörren inser jag att busskortet är i den andra jackan. In för att hämta det och mp3n, sedan ut igen för att låsa dörren. Den här gången är det nycklarna som saknas. Upp för trappan springer jag med packning. Rota fram nycklar, ned, ut, låsa dörren och bege sig av till skolan. I tid kom jag trots allt och ingen större skada skedd, men att stressa runt sådär på morgonen är inget skönt sätt att börja dagen på. Faktiskt.
In ten: Private Practice
Sedan: Renässansens litteratur...
Söndagar är lite av en bloggdag för mig. Det är då man har tid att stanna upp och reflektera kring vad som har hänt under veckan. Annars är det tempo, tempo hela tiden. Dagarna flyger liksom förbi. Att det har passerat en hel vecka under en tid som max känns som tre dagar är rätt crazy och lite läskigt.
Appropå läskigt.
Var iväg och såg Mirrors igår. Vi som var inställda på att få skratta lite åt patrick 1,5 blev rätt snopna när den bion är fullbokad och den enda som möjligen kan vara värd att se är denna skräckfilm. Inte nog med att senast jag såg en skräckfilm var jag typ 14 (då det fortarande var lite spännande att se filmer med 15-års gräns), hör den här garanterat till top 20 vidrigaste jag sett någonsin. Den slår till och med populär musik från vittula i vidrighet. För FY SATAN vad obehaglig den var! Eld, blod och läskigheter hela filmen rakt igenom. Den slutade inte ens lyckligt. Hursomhelst så uppfyllde den syftet med skräckfilmer och den var faktiskt rätt bra, men tacka vet jag ändå Mamma mia och sex and the city.
Igår började jag skriva ett inlägg om ABBA. Sedan började idol och jag blev på nytt kär i Lars. vilken kille! Nu sitter jag här och kikar på det här klippet. Många gånger har jag försökt kategorisera min musiksmak utan att lyckats. Nu har jag hittat en gemensam nämnare för de flesta låtar som faller mig i smaken. Jag gillar sådan musik som spelas i bakgrunden på tv-serier. Vad säger det om mig som person egentligen?
Klädda i halsduk och jacka promenerade vi (Jag, Kvam och Elin) till herrgården för att spana in höstmarknaden. Och höst är det verkligen. Grått och kallt. Men det gör inte så mycket. Tvärtom. Hösten är rätt mysig, trots allt. Plus att de har fått in nya thésmaker på BlomsterStation. Choklad-och-grädd-thé. Rekommenderas verkligen! De har supersnygga väskor där också. Elin köpte även ett bivaxcerat i en söt burk. Alster har ett grymt shoppingutbud. YEY!
Ett gäng tjejer åker ut till Bergvik för att inhandla diverse matvaror som ska tillagas och sedan förtäras. Vi åkte dit med inställningen att laga "något kul". Något nytt med andra ord. Fast "Gustafsson den kräsne" vill enbart äta taccos eller en kycklingrätt, på sin höjd. Holmgren är heller inte sen att överge "något kul-idéen". Elin vill ha räkor. Jag går med på att kompromissa med en taccopaj.
EN TIMME (!!!) senare får vi se oss besegrade då vi går ut från Maxi med två kassar fyllda med allt man behöver för en gammal hederlig taccokväll. Ibland är det mer bekvämt att ta det säkra före osäkra. Visserligen spejsade vi till det med avokado, guacamole och soltorkade tomater.
Man får ta det successivt.
Även om det inte var någon banbrytande kväll så var det i alla fall gott och mys.
Igår när skoldagen led mot sitt slut var jag som segast (som ungefär varenda dag då ACn i klassrummet inte fungerar) och det enda som återstod var att ta bussen hem för att hinna vila lite innan det bar av mot Skattkärrs IP, kommer inte bussjäkeln. Eller kommer gör den, men inte på utsatt tid utan sisådär 20 minuter senare. Frustrationen är stooor. Finns inget som stör mig så mycket som kollektivtrafik som strular. Off till skattkärr we go för att träna barnen. Sedan hem för att äta galet mycket taccos och vidare ut där vi sprang på några gamla klasskamrater och en reunion bestämdes. Vi får se om den blir av den här gången. Som så många gånger förr har snacket varit igång men att handlingen sedan rinner ut i sanden. Det är dumt det där.
För att knyta ihop säcken kan jag sammanfatta det hela med att hela fredagen var lugn med diverse frustrationer, mycket sömn och en hel del dunkande av dessa ^^.
Nu: nagellack!
Senare: Core!
Idag är en sådan där dag då man känner sig lite extra duktig. En sådan där dag då man räknade och förstod vad man gjorde på fysiklektionen och inte halkade efter i matten. Tränade efter skolan för att sedan göra undan några saker som det egentligen inte är någon brådska med men som ändå måste göras. Man var ute i friska luften, promenerade och pratade med en god vän.
Nu behöver jag egentligen bara städa rummet, sedan är Bra-faktorn högre än högst. Halleluja på det!
Igår blev det ett kärt återseende. Som jag hade saknat den. Min dator alltså. Dock fick jag tillbaka den helt tom men ändå med halva diskutrymmet upptaget och med ett tangentbord som lagt av, inget nytt batteri fick jag heller.
IT-enheten är ingen favorit hos mig för tillfället. Inte hos många andra timeare heller. Faktum är att de är nog inga favoriter hos någon timeare alls.
Hur har jag kunnat missa att denna man kommer till Karlstad den 31 oktober?!
Wiiiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!
typ.
Kanske borde jag ta vid där jag slutade i söndags. Så jag borde nog berätta att febern var ett resultat av allergin och på söndagskvällen var jag lika varm (eller kall) som vanligt. Och för alla andra som undrar mår jag bra idag med. Hyffsat iaf. Ont i halsen, slö och annat som spökar i huvudet, men vem har inte det i dessa skolstartstider?
Anyways.
Imorgon ska datorn lämnas in för safening. Vi får se hur lång tid det tar innan den kommer tillbaka. Något säger mig att det blir längre än väntat, dvs över en vecka. Jag hoppas innerligt att jag kommit ihåg att göra backup på allt. Annars är det tack, hejdå och vi ses aldrig mer igen till de dokumenten! Ångest.
Men efter solsken kommer ju regn och jag har även drabbats av en allergisk reaktion.
Jäkla skit.
Det blev ingen kasse med kläder igår, bussen var sen och affären hann stänga. Istället blev det bergvik och inhandlande av skor för 25 spänn. Sommarskor dock, men förhoppningsvis håller de måttet till nästa säsong.
Sedan blev det till att käka första kräftan för i år och det var betydligt godare än jag minns från förgående gång. Men å andra sidan har jag börjat tycka om brieost också. Vuxenpoäng kanske?!
Hur som helst halvligger jag i sängen just nu med 38,8 graders feber. Antar att det är en släng av har-varit-i-utlandet-sjukan. Var samma visa förra året också; får feber av teperaturen 38+ (något jag nästan aldrig får annars) , det värker i kroppen och jag blir allmänt seg. Med ens blir jag det där lilla barnet som vill ha uppassning och medlidande. Förhoppningsvis håller febern inte i sig särskillt länge och jag hoppas på att vara fit for fight inom kort.
sjukmusik när den är som bäst...
Nu är skolan igång igen, och med igång menar jag verkligen igång. Jag har räknat nio tal redan. Trots att sommarlovet passerade läskigt fort och allt verkar vara precis som förr (dvs innan den 13 Juni) har jag en känsla av att det här året kommer passera i ett hujj (eller, hur säger man?!). Men det blir nog bra, det är trots allt studentåret!
Gårsdagen spenderades på skogsvallen där vi försökte lära barn att spela fotboll i spöregn. Jag tror inte vi lyckades nämvärt. Det blev mer lekar i form av pepparkaksgubbar och kom- alla-mina-små-kycklingar (För övrigt existerar inte ordet höna i barnens värld, det heter rätt och slätt mamma-kyckling. Förståndigt tycker jag.). Men kul hade dem, och vi också för den delen. Sedan for vi till Elin för att umgås och länsa hennes kyl på taccos och hennes garderob på kläder. Borde verkligen också ta och städa ur min garderob. Till skillnad från elin, så slänger jag aldrig säckar utan möjligen två plagg. Tre på sin höjd, resten får vara kvar, trots att jag inte använt dem på över ett år. Jag har nog lite svårt för avsked. De kan ju faktiskt vara bra att ha någongång. Så istället för att tömma min egna har jag nu fyllt på med Elins gamla och snart drar vi till den där super affären där man får en påse för hundra kronor som man sedan får fylla med så mycket som möjligt. Dock skvallrade Emilia om att allt är värdelöst. Men vi får se, jag har ju en tendens till att vilja ha på mig det som ingen annan vill ;)
Hur som helst så slutade kvällen på Arena där Camilla skulle dansa, var ett tag sedan jag såg henne skaka sina lurviga. Har mest blivit snack, men nu blev det av och magaaaad vad duktig hon var!
Appropå dansa. Blir man inte glad på något vis utav den här lilla turnéen?
Det som är på allas läppar idag är den skolstart som väntar imorgon. Det som länge kännts så avlägset står för dörren. Vid en första anblick verkar årets schema riktigt lovande med hyffsat korta dagar och intressanta ämnen. Tittar man lite närmre ser man dock att riktigt så är inte fallet. Jag minns i ettan, när vi gick till klockan fem två dagar i veckan och det kändes som om vi var den enda klassen på hela Älvkullen som var kvar så länge (vilket vi antagligen också var). Dessvärre anar samma känsla kommer upplevas i år igen då vi vissa veckor kommer ha tre halv-nio-till-fem dagar. Och de sa att trean var slappast?!
Jag hoppas innerligt att jag tolkat schemat fel eller att schemaläggaren har klantat sig.
Idag var det första gången jag åt pannkakor på över tre veckor. Det är lite av ett rekord. Efter 22 dagar på en tågluff där mat inte låg som prio ett var känslan av att få äta mina egna hemmastekta pannkakor med mosade jordgubbar gudomlig. Och precis som det gjorde när vi satt och diskuterade hur gott det vore med en köttbit, bearnaisesås och klyftpotatis någonstans mellan Wien och Udine kunde man ana en tår i ögonvrån. Det är allt bra konstigt vilka känslor mat kan väcka...
Var på picnic med Josefin, Camilla och en Isabelle som kom på efterslänten. Vi pratade om Camillas dagboksskrivande, Josefins blogg och mina ströinlägg som kommer lite då och då. Så här kommer det ännu ett.
Inte för att jag har något att skriva om, snarare tvärtom. Sommarlovsdagarna flyter på utan att jag gör något märkbart, jag chillar och gör slappissaker som att plocka jordgubbar, cykla, hälsa på farmor och hänga med vänner. Fyra veckor har passerat och jag har inte längre koll på veckodagarna.
Men det känns bra. För snart är det slut på det och den ansvarsfulla Johanna måste kliva in igen. Men än så länge är det lov och än så länge är det bara att njuta och göra som man vill.
Lite synd med vädret bara...
Melodin på denna är minsann himla chill.
Nu är det dags för en update.
Sommarlovets tre dagar som har gått har varit super! Jag som alltid varit lite skeptiskt inställd till att under en längre tid ofrivilligt umgås med individer som har svårt att uttrycka sig och samtidigt inte är högre än dörrhandtaget på en dörr, har nu börjat uppskatta dessa små liv som bara lever för stunden. Jag vill också vara ledsen och jätteupprörd en liten stund för att två minuter senare ha glömt bort alltihopa och skratta tills jag får ont i magen. Inte tänka så mycket.
Gällande kommunikationsbiten har jag också haft fel. Det är inte mer jobbigt att prata med barnen än med en större person. Snarare tvärtom. Man behöver inte läsa mellan raderna och de ord som utbyts är inte så komplicerade så man behöver fundera över vad som egentligen sades.
Imorgon ska vi dansa runt en midsommarstång med en krans av silkespapper i håret. Det blir nog kul!
p.s Jag har hört att ord i fetstil är bra för läsaren. vem det nu är.
Vet inte riktigt vad det är som gör mig så glad när jag hör denna. Kan tro att det är den snygga videon som utstrålar att ingenting är omöjligt. Du kan breakdancea och shakea järnet även när du är 65+.
Antingen det eller textraderna:
"And if you say I'm not okay with miles to go
If you say there ain't no way that I could know
If you say I aim too high from down below
Well, say it now 'cause when I'm gone
You'll be calling but I won't be at the phone
Working in the corner
Peaking over shoulders
Waiting for my time to come"
Oavsett vilket så är det en riktig godinglåt.
Snart är det Sex and the city premiär. Jag toklängtar. Bara 14 dagar kvar nu. Tillsvidare får jag nöja mig med att lyssna på dess soundtrack. Och jag kan inte göra annat än att älska.
Forskare har kommit fram till att den här helgen är en helg som bådar gott för mycket lycka. Och jag måste säga att den har varit bra hittils. Det känns att det är sommar. Fredagen bjöd på grillning, sällskapsspel och jordgubbar. Lördagen på utomhus firande av Erica och Anna som fyllde arton. Idag blev det en cykeltur och snart blir det kubbspel och annat. Det gäller att passa på. Sommaren är helt klart årstiden nummer ett. Allt blir så mycket lättare då.
Bu för att jag inte synkroniserat mobilen med datorn sedan 2005, eller nått . Vilket medför att alla kontakter som tillkommit efter det, är borta och jag är galet handikappad.
Bä för att allt annat gungar på rätt bra just nu och Soran Ismail. Hans blogg är gudomligt söt.
Trots en härlig sovmorgon vaknade jag strax efter åtta. Slog på tvn och den skönaste nyhetsuppläsaren Rikard Palm talade om Yves saint Laurents bortgång. Dock hade han problem med uttalet, vilket fick mig att tänka på "earthcake". Mwahahaha, han är så klockren.
Ååååh, det ser ut att bli en sån där härlig helg den här gången också. Tänk vad lite solsken kan göra! Det är galet hur mycket gladare och piggare man blir av lite sol.
what a man, what a woman! den här kommer dunkas fett mycket i sommar vill jag lova!
Igår blev det en sväng på staden med sara för att få svar på hur man åker tåg malmö-berlin. utan att byta till båt. Det visade sig att tåget åker på båten. Höhö, Tänka sig! två färdmedel i ett. Sedan blev det att skynda sig till skattkärr för att förbereda dagens träning. De nyss fyllda 6 åriga flickorna hade börjat känna sig bekväma i vårat sällskap och var busigare än någonsin. Det sliter på krafterna att få dem att sitta stilla och lyssna. Efter att vi lärt dem allt vi kan och mat hade förtärts var klockan hyffsat mycket för att johanna- den sega och pengalösa, skulle orka fixa sig i ordning och slänga sig på en buss till staden. Och den utgång som väntade blev inställd. Istället blev det en promenix med Alstersbrudarna till båtbryggan.
De är allt bra, de där tjejorna.
Idag blir det lite lite stad, lite sol och lite flyttstädning.
ett väldigt grötigt inlägg, men det är sol ute!
Hejsvejs!
Haleluja vilken härlig helg! Fredagen bjöd på halvdag i skolan, fortsatte med shopping framför datorn följt av en trip i Elins bil till skattkärr där vi skulle lära barn spela fotboll. Mycket skoj! Lördagen bjöd på tennis följt av Eurovisionsfestval och firande av anna som fyllt år.
Men eurovisionen!? Nu blire bojkott resten.
på onsdag är det kemi prov, det innebär att jag har idag och i morgon på mig att plugga. Trots en elva-buss hem idag, så har jag inte fått tummen ur (eller hur det heter) och satt igång, ordentligt. jag har bläddrat i boken. Men att bara bläddra det är inget framgångskoncept vill jag lova. Jag har druckit kaffe för att bli pigg. Jag har promenerat för att bli pigg. Jag har tittat på ugly betty för att bli pigg. Inget hjälper. Min taktik när jag pluggar är ju just att kunna det jag anser att jag behöver kunna två dagar innan och sedan bara friska upp allt dagen innan, för att inte drabbas av hjärnstillestånd och total förvirring under provet. Men det verkar som det får bli ett annat upplägg den här gången.
Nu ska jag försöka med lite pannkakor för att bli pigg, mums!
Lite halvtaskig uppdatering nu på sistone måste jag påstå. Men jag har inget vettigt att säga och dessutom är det mycket nu. Allmänt mycket. Årskurs två är snart slut med allt vad det innebär.
Till exempel har jag gjort mitt sista franska prov någonsin. Och den här gången är det på riktigt. Jag ska inte lura mig själv till att franska är skojigt att lära, för det är det inte. Det är mest traggla verbformer och pissigt svårt. Men jag vill inte påstå att jag ångrar mig. Någon gång kanske jag får använding för mina skills. Fast nu är inlärandet av detta språk i skolbänken, en gång för alla, slut. Finallement! Och om jag nu, ännu en gång skulle få för mig att lite franska sådär i slutet på gymnasiet vore trevligt, stoppa mig! Det är inget jag vill göra egentligen, antagligen har jag bara sett en fransk film eller bläddrat lite i en broschyr om Frankrike. Inget att ta på allvar.
Huh.
Kemi väntar.
Dr Google menar att symptomen för pollen allergi lyder:
Nu tar vi nya tag, om två dagar blir jag arton och det måste firas. Det firar vi med en studiecirkel!
Jajamensan.
Några vänner och jag har kommit underfund med att träffas kan ta på tok för lång tid emellanåt och kosta dyra pengar. En studiecirkel är lösningen på detta. I och med denna studiecirkel måste vi träffas ett visst antal timmar plus att de betalar oss för att umgås (vilket givetivs bara är en bonus med dessa bruds, men ändå). I våran cirkel är vi kreativa. Vi ska bland annat göra fina halsband, laga god indisk mat (då vi är enormt intresserade av det indiska köket) eller så ska vi bara hänga. Om vi inhandlar material och råvaror kan vi snällt visa vårat kvitto för studiecirkelföretaget och de kan, om våra inköp är relevanta i deras ögon, ersätta oss. Om inte, så bjussar de iallafall på lokal och vi har antagligen haft förbaskat kul. I like it.
Jag var dum som trodde att hemma innebar slutet på bajsmåndag.
Det slog mig att ett bad var vad jag behövde, med det i åtanke gick jag och tappade upp vatten i badkaret och hade i lite badsalt som tydligen var kryddat med african wisdom (bara namnet antyder ju på rena rama huskuren...). Jag tände ljus som doftade av vanilj, och tog in en cd-spelare som gav ifrån sig lugnande toner och Lars Winnerbäcks ljuva stämma. Stämningen för den avslappning som komma skulle var total. Lung och med ett harmoniskt välbefinnande lägger jag mig i badet. Galen reser jag mig upp efter en halv sekund när jag till min förfäran upptäcker att varmvattnet hade tagit slut långt innan jag hoppat i.
Istället för att ligga i ett varmt bad, sitter jag nu här i stickad tröja och huttrar samtidigt som jag stirrar ont på den klädhög som antagligen är orsaken till att varmvattnet är borta...
usch, vilken jätteäcklig måndag. Vaknade upp och det är SNÖ, måste åka buss till skolan, vilket innebär stålplats sedan följde en tre timmars lång franska lektion med förhör som gick bajs efter detta var det dags för ett kemiprov som också gick bajs som följdes av en buss som inte gick alls (eller det gjorde den, mentjugofem minuter för sent och fem minuter innan nästa ändå skulle komma...) GAH
Fick en liten uppgift av Erica, jag skulle shuffla fram en låt som skulle vara svaret på frågorna. Och jag fick inte fuska, oavsett hur dumt det blev.
How would you describe yourself?
The pioneers
What do you like in a guy/girl?
Torn
How do you feel today?
Friday, I’m in love
What is your life's purpose?
With every heartbeat
What is your motto?
What else is there?
What do your friends think of you?
Na na na naa
What do you think of your parents?
Eyes on you
What do you think about very often?
Feng shui
What is 2 + 2?
eldvakt
What do you think of your best friend?
Candle in the wind
What is your life story?
Last christmas
What do you want to be when you grow up?
Vakna
What do you think of when you see the person you like?
En varning
What will you dance to at your wedding?
I was made for loving you
What will they play at your funeral?
emergency
What is your hobby/interest?
Rock city wankers
What is your biggest fear?
treehouse
What is your biggest secret?
festmetoden
Reason is treason
What will you post this as?
Read my mind
utifrån detta kan vi dra slutsatsen att jag är rädd för trähus.
Helgen har kommit och gått och varit allmänt skön.
Lördagen spenderades med Sara. Nu är rutten inför sommarens tågluff färdig. Fokuset ligger på Wien, Prag och Budapest. Resan börjar i Köpenhamn och avslutas i London. Däremellan passerar vi diverse städer, bla Ljubljana och Nice. Tror det blir bra, detta.
Melodifestivalen borde kanske kommenteras också, men jag har fortfarande inte bestämt mig för vilken låt jag tycker/tyckte bäst om. Jag har inte ens bestämt mig för om jag bryr mig om vem vi skickar.
Måste bara passa på att tipsa om the world's greatest av Bonnie 'prince' Billy.
Miljoner gånger bättre än den version R Kelly gjorde för ett par år sedan.
Medan jag skrivit dessa rader har jag blivit medveten om att den är sällsynt over the web, så att säga. istället slänger jag upp den här gamla godningen. Han duger rätt bra han också.
Och som en skänk från ovan har jag nu blivit tillkallad till en jobbintervju på torsdag för ett extra jobb hos ett eventföretag. Vi får se hur det går, men det är ett steg i rätt riktning iallafall.
Haleluja!
Nu ska jag förbereda mig inför vad Tobias kan hitta på att vi ska göra på historian imorgon.
Ge mig ett jobb nu! Helst ett välbetalt jobb som ger mig en merit i CV:t, men framför allt, ett jobb där jag får möjlighet att styra mina arbetstider själv. Och jag tänker inte arbeta som telefonförsäljare. Känns inte bra då jag själv avskyr att bli störd när jag kollar på någon serie, eller ännu värre, någon match av något slag! Det och min filosofi om att leva som jag lär i mesta möjliga mån jagar bort en karriär som telefonförsäljare.
Så här är jag nu, Tjej, 17 snart 18, kräsen, går andra året på Gymnasiet, har (oftast) en positiv inställning till det mesta, ingen direkt arbetserfarenhet mer än ett par sommarjobb, har dock lätt för att lära.
Jag är arbetsgivarnas dröm. Egentligen. Fast utan yrkeserfarenhet.
Såhär på sista riktiga lovdagen har jag nu bestämt mig för att göra det där skolarbetet som skulle göras. Men istället blir jag ett stort frågetecken. anvisningarna till hur Historia provfrågorna ska göras känns hopplöst diffusa. Och fysikboken som förklarar saker och ting med att "En lax med känsla för matematik skulle på goda grunder kunna misstänka att kraften har vektoregenskaper". Det räckte för mig att återigen stänga min ovän Ergo och ännu en gång titta på det här klippet som får det här svaret. Underbart sätt att säga att man varit otrogen på! :)
Kikade in hos Jolines och fick syn på en länk som sade att om jag ska skaffa mig en slogan bör den lyda "Johanna, whiter than the whitest".
Nog för att jag sällan blir brun, men den kändes inte riktigt som jag, så, jag fuskade, tryckte än en gång och min nya slogan löd "Johanna rules"
Kort och koncist. Jag är nöjd. Hell Yeah.
I två dagar har jag gått och gått. Måndagen bjöd på en promenad Alster-karlstad C för att äta lunch med mamma och sedan gå en sväng i affärer och ta en fika med vänner. Slut i fötter, ben och höfter blev det säng och en god bok tidigt. Tisdagen började med en huvudvärk utöver det vanliga och jag betstämde mig för att ignorera förkyldningen som stod bakom hörnet. Dagen kom att spenderas i Örebro med ännu mer gång och ännu mer shopping, lite tåg som inte gick och lite gratis buss. Men hell, det var naijce!
Regnar det verkligen så mycket att man ska behöva gå runt med en badboll på huvudet? Blåser det så mycket att paraplyer inte längre står emot?
Om mna ska ha dessa för att det är fashion känns det lite ovärt att betala 56$ för denna nubrella när den ser ut som REGOLIT lampskärm 39 kr på IKEA.
To do:
Rosa prickar i vårens tecken tillsammans med snygging färgen brunt ska kanske få inspirationen att komma tillbaka? (obs! bloggen är fortfarande under konstruction)
Om inte, så lär ett sprudlande sportlov få igång på min tankeverksamhet.
Eller kanske lite kakor, det är trots allt pappas födelsedag!
Efter ett antal (läs tre) påtryckningar från olika håll om att jag uppdaterar på tok för lite är det nu dags att lyfta på hatten och släppa tankarna fria. Det är lördag efter en mycket ansträngande vecka, exakt vad som varit ansträngande kan jag inte riktigt sätta fingret på. Men en förkyldning på gång kanske? Eller tusentals av textkom- och engelskaupgifter? Angsträngande oavsett vad.
Helg är det iallafall och det känns bra, gårdagen spenderades på friskis&svettis i form av lite dans för att jag sedan skulle kunna, helt välförtjänt, proppa i mig lite godis tillsammans med Isabelle och några avsnitt av den totala O.C rip-offen Gossip girl.
Ikväll vankas det en trevlig tjejkväll och en inspektion av UKM.
Ciao!
På minst en månad och 2 dagar har jag inte haft ett vettigt ord att säga.
Det har jag inte nu heller
mer än att jag lever.
Nu två dagar efter hemkomsten från Frankrike har jag lyckats samla alla intryck. Aldrig någonsin har jag varit med om så mycket på så kort tid. Oavsett så har det varit 5 oförglömliga dagar! Satte mig och började skriva ner allting, men insåg att det skulle bli alldeles för långt och ganska meningslöst att skriva just här, men för dem som undrar hur vi hade det så kan jag meddela att det har varit en, trots allt, underbar och upplevelserik resa!
ciao!
