Karpe Diem

Jag längtar tillbaka, jag saknar Aaker Brygge och Eskils leende, Marthas potatiskokande, städaren om morgnarna. Jag saknar Kristians drömmar ja, jag saknar nog till och med Daniels knackande. Jag saknar våra morgonpromenader och caféfrukostar. Bokläsningen på T-banan och bamsemaskinen. Ska jag vara ärlig så saknar jag nog till och med den irriterande fläkten och den äckliga diskborsten. Jag saknar Jennys skratt, Haralds flummighet, Heges humor, Zedas livsglädje, Lars Joakims svenska, Att Laila måste kissa samt Ronnys hej. För att inte tala om Idas skratt och Siljes sällskap. Jag saknar att male. Jag saknar det norska språket. Till och med Horror Shops hetta och New organs Slim. Listan blir lång. Men den innehåller inte de fem countrylåtarna som gick på repeat varje dag i Morgan Kane City. Däremot saknar jag Kurt Nielsen och The Kids.

Men framför allt, jag saknar Oslo och jag saknar Tusenfryd. Fasen vad jag längtar till den 14 september.