jag är en bra människa

Nu applåderar alla åt Johanna. Hon har nämligen efter en lång tids vemodighet haft orken att gå igenom garderoben och den här gången tagit bort de kläder som hon bland annat inte har använt på över 4(!) år.

Som så många andra ser minnen i dofter ser jag mina minnen i kläder. Och den där gnagande känslan av att på ett torkel i knipa liknande sätt aldrig veta "när man behöver en schysst tee". Men Elin kom som räddaren i nöden och förklarade att "minnena kommer fortfarande finnas kvar, och att även om jag slängde den ena svarta tröjan, hade jag ändå en annan svart kvar" No big deal! Så nu är jag två ica kassar fattigare med kläder. But damn, it feels good!